V.36
Välkommen V.36, tror förra veckan var den längsta hittills denna graviditet. Det var faktiskt skönt att tiden stod lite stilla och man fick tid att reflektera över att det snart är dags.
Det börjar trycka på nedåt, och som sagt så känns det i bäckenet. Rörelserna från bebbo är långsamma och man ser hur hela magen ändrar form.
Kommer ihåg att jag kunde vakna mitt i natten när jag väntade Junia i V 33 och framåt och jag mådde så jäkla illa. Var även uppe och gick omkring (nattetid) för att få bukt med ryggvärken, men som tur är har jag sluppit det helt denna gång.
Ja, jag har inte så mycket att tillägga förutom att VI LÄNGTR EFTER DIG!
BM V. 34 + 0
Idag, innan jobbet, så var jag och Kim hos barnmorskan.
Det var ganska mysigt, med tända ljus och julkänsla på Oxbackskliniken.
Härligt att ha med Kim också!
Vi pratade om ditt och datt och sedan de vanliga.
Vikt 65 kg = 11 kg upp sedan start.
Lågt blodtryck och järnvärdet var 131. Kanske därför jag, trots allt, känner mig ganska pigg.
Lyssnade på hjärtat som låg på 146.
Lena kände hur bebben låg och konstaterade att nu är den fixerad. Trodde faktiskt inte det... Men skönt att den ligger rätt.
Mätte magen också, och eftersom bebisen sjunkit ner så planade även kurvan ut. Inte mycket men lite.
Sedan önskade vi varandra god jul och gott nytt. Nästa besök är 9 januari.
V.34
Nu väger bebisen ca 2.2 kg och är 44 cm lång, och det börjar kännas att den är så pass stor. Det har börjat strama i ljumskarna och det ilar i nedre delen av magen.
Men det är inga större problem.
Jag tror att den här bebisen vill ut tidigare än 2 februari. Runt den 24 januari närmare bestämt. Egentligen vill jag inte att den ska komma tidigare för jag vill att den ska få en egen månad att fylla år i. Det händer redan så mycket i januari så februari känns bra! Sedan skulle det ju underlätta om jag kunde jobba januari ut. Inte för att det är hugget i sten att jag måste jobba, men mitt jobb är en del av mig och jag måste få avsluta på ett bra sätt. Gå hem när jag känner mig klar och redo att lämna över. Min affär är ju faktiskt mitt ansvar.
Yes yes, nu är det inte långt kvar!
BM V. 32 + 3
Gårdagens besök hos Lena gick undan.
Jag hade direkt inga frågor och hon frågade hur jag mådde och jag svarade; har aldrig mått bättre så det var inte så mycket mer att prata om :)
Alla tester såg bra ut, min vikt, samma som förra gången 63 kg (9 kg upp sedan start)
Mätte magen som hade planat ut lite i tillväxt men det var helt ok eftersom min kurva typ gick spikrakt uppåt förra gången.
Lyssnade på hjärtat som låg på 150, och bebisen låg med huvudet nedåt men var inte fixerad.
Sedan tackade jag för mig och skyndande mig vidare i blåsten...
Nästa besök har vi dagen innan julafton och då ska Kim följa med för första gången. Junia ska också med, ska bli väldigt mysigt att vara tillsammans och lyssna på bebisens hjärta <3
Nu är det drygt 50 dagar kvar tills vi är 4!
V.33
Jag mår JÄTTEbra! Tror stenhårt på att röra sig och låta vardagen rulla på gör sitt hos mig. Känner direkt att när jag ligger eller sitter längre stunder hur allt bara låser sig. Då får jag ont.
Visst är det jobbigt att jag inte tycker att något är jobbigt... Men här kommer faktiskt några saker:
Det är jobbigt att inte kunna bära Junia om hon vill det.
Det är jobbigt att jag har typ 6 arbetsveckor kvar...
Det är jobbigt att jag inte har förberett eller köpt en enda pryl/kläder( förutom sparkdräkten) till bebbo.
Det är jobbigt att jag inte hinner något.
Det är jobbigt att inte kunna knäppa jackan och snålblåsten blåser så jäkla kallt rakt in i märgen.
Det är jobbigt att ha hund när man är höggravid för på något konstigt sätt så samarbetar inte Wilma för 5 öre.
Det är jobbigt att känna sig ful/oattraktiv
Jag kan fortsätta men det är ganska så meningslösa saker jag tycker är jobbiga.
Jag är glad över att jag slipper ha ont någonstans. Jag är bara trött men vem är inte det 2 veckor innan jul? Man bara längtar efter lite ledighet.
V.32
Det är ju rätt så trevlig med måndagar - ett steg närmare lillasyster/bror.
Som sagt har det varit mycket jobb den senaste tiden så det börjar kännas lite i nedre delen av ryggen. Höger sida, det hugger till som att få en kniv rakt igenom men det händer bara mot kvällen och under natten när jag vänder på mig. På dagarna är det som bortblåst.
Såklart att jag är trött, Junia vaknar och tassar in till oss runt 1-2 tiden varje natt. Då vaknar man ju alltid och ska leta fram nappen (om hon tappat den) och ge vatten. Det går på rutin, jag passar på att kissa också.
Magen växer så det knakar, vet inte hur många kommenterar jag får av kunder varje dag.
- Oj, ska inte du åka in snart?
- och du får verkligen en fin julklapp iår?
- du har inte många dagar kvar?
- är det 2st där inne kanske?
- man kanske kan såga ut en halvmåne i disken så du får plats med magen?
- nej men du ska inte behöva böja dig ner med den där magen.
- ska inte du gå hem snart?
Nej nej nej, jag har 2! månader kvar... Nej jag skojar inte.
Är jag verkligen så stor?
Jag tar absolut inte illa upp, tycker det är ganska kul när otippade äldre män och farbröder frågar hur man mår och önskar en lycka till, sen att de skämtar till det lite får man ta med en nypa salt.
Magen vecka 31
Jag vet inte riktigt hur detta ska sluta... Har drygt 10 veckor kvar, undrar hur stor min mage är då... :O
BM V.30 + 3
Idag har jag varit hemma med Junia. Vi gick till barnmorskan tillsammans och Junia fick lyssna på bebisens hjärta för första gången. Hon fick sitta med mig i sängen och när hjärtat pickade på (låg på 144 idag) så kollade hon på mig med stoooora ögon. Det var faktiskt en väldigt fin stund och jag kommer aldrig att glömma den, blev liksom lite tårögd av att få se hennes reaktion. Lilla lilla Junia... som ska bli storasyster om 2 månader.
Magen hade växt ganska så rejält och kruvan gick liksom rakt upp :)
vikt 63 kg = 9 kg upp sedan start.
Järnvärdet var great, så ska fortsätta med en tablett om dagen.
Lågt bodtryck, och allt annat såg bra ut.
Vi pratade lite om hur det gick på jobbet och om vardagen hemma med allt vad det innebär. Jag mår bra av att jobba och röra på mig och jag kommer inte att dra ner på något - så länge inte kroppen, ryggen, magen, bebisen eller något annat säger ifrån.
Mina eksem på händerna är så mycket bättre och jag har ingen klåda längre, ska fortsätta med kortisonen veckan ut. Men vågar inte sätta på mig förlovningsringen än... alla handsmycken får vänta några veckor till.
Nästa besök är om 2 veckor... (oj redan täta besök!) ska jag verkligen få barn om 66 dagar? ;)
V.31
Välkommen vecka 31. Inga nyheter... Kisseriet på nätterna har kommit tillbaka. Det är ok, man vänjer ju sig.
Mår bra, känner mig bara lite livlös och osynlig. Hehe kanske inte osynlig men oattraktiv. Ska gå på en uppiggande behandling i veckan om jag får en timma över. Färgade utväxten i lördags och trodde det skulle hjälpa men njää. Känner mig lite hopplöst ful för tillfället.
Spelar ingen roll vad Kim säger. Jag känner ju det jag känner...tyvärr.
Men kroppen funkar och mår som den ska och det är ju det som är huvudsaken.
Bilden här nedan är från när jag väntade Junia, V.30.
V.30
Nu känner jag väldigt mycket av bebben i magen. Många "sparkar" som kommer emot mina revben och kissblåsan (typ).
Min hy har blivit fet och det poppar upp finnar här och där. Drömmer om förlossningar... Helt störda sådana.
Men jag är fortfarande helt problemfri i rygg osv. Det funkar bra att jobba (glömmer dock bort att jag inte är så smidig som vanligt och stöter i magen lite här och där) lite kul hur hjärnan inte hänger med och "tror" att man kan dra in magen för att komma förbi och fram.
Som det känns och ser ut nu kommer jag att jobba heltid fram till årsskiftet (då är jag i V.36) och sedan i januari kommer jag jobba 4 dagar i veckan...
En sak bara som skiljer mina 2 graviditeter från varandra: med Junia fick jag en hormonrand längs hela magen.
Nu ingen... Vad kan det betyda? ;P
Spännande är det i alla fall och vi längtar så mycket nu!
Detta skrev jag för ca 2 år sedan...
Idag är det 80 dagar kvar tills vi blir 4. (Eller 5 då om man räknar med Wilma...)
Jag känner ett inre lugn nu. Men jag kommer ihåg så väl hur jag kände mig för 2 år sedan. Helt jäkla amazing hur mycket man "lär" sig och utvecklas som människa när man får barn.
V.29
Sista trimestern. Det här är verkligen ingen långdragen graviditet. Alltså jag var NYSS i V 19. I min hjärna är jag typ fortfarande där, känner att jag "borde" göra iordning lite till bebisen, såsom gå igenom Junia's gamla kläder, leta fram vaggan, sänghimlen och ljusslingan med de snuttiga små bebisänglarna. Bäddset...ja allt som hör till bebistiden, men jag ska fasen inte stressa fram med det nu. Jag har så mycket jobb så det räcker och blir över. Efter jul, då, då jäklar ska jag boa, fixa och göra allt så som jag vill ha det.
Jag kommer inte köpa några kläder till bebisen eftersom jag har helt oanvända neutrala kläder som var tänkt till Junia i stl 50. (Hon började med 56 direkt)
Om det nu blir en PÖJK får vi ta och köpa en uppsättning pojkkläder när han väl är ute.
Hur jag mår?
Förjäkla bra i alla fall i kroppen, värre med knoppen. Mitt humör är lite uppochner, blir lätt irriterad. (Speciella kunder har vi varje dag så det gäller att hålla tungan rätt i munnen och ANDAS)
Testing, testing
Jepp vi har en lapp på kylskåpet...
Vi har kommit en bit på vägen i alla fall :)
Kläder....
Jag och mina vanliga stretchjeans är fortfarande kompisar. Får se om de hänger kvar till V. 30 :)
BM V.27+3
Hej. Imorse var jag hos Lena. De vanliga gjordes. Allt var i sin ordning.
Vikt 61 kg = 7 kg upp sedan start.
Hjärtljudet låg på 154 och hon låg med huvudet nedåt och ryggen mot vänster.
Märkte ni att jag skrev hon? Det är inpräntat i mitt huvud nu.
Om det är en grabb som läggs upp på mitt bröst i början av februari kommer jag bli mäkta överraskad!
Fundusmåttet hade planat ut lite. Vi jämförde denna gravidietet med Junia´s och såg att det såg likadant ut då. Viktuppgång vid V.28 var 7 kg och magen hade planat ut då också, men spurtade på veckorna efter.
Graviditeterna känns också nästan exakt lika. Jag mår lika bra, jag tycker att formen på magen och allt sånt är lika. Är inte de rätt konstigt? Jag skulle inte kunna skilja graviditeterna åt om några år.
Jag är jätteglad över att få uppleva två fina graviditeter, håller tummarna att den här andra också fortsätter så.
Hej så länge!
V.28
Det är en ny vecka, men inget nytt har direkt hänt. Förutom helt förutsebara saker såsom att magen växer och man blir tyngre. Lite mer ansträngande att leva det normala livet. Men jag mår BRA. Bebisen väger ca 1000g nu och är 35cm lång.
Ska försöka stressa ner lite. Ställa klockan på en halvtimma tidigare än vanligt på morgonen för jag ORKAR inte springa till dagis. Trevligare att gå i lugn takt med vagn och hund... Låter vettigt va? ;)
På torsdag är det dags för vanlig koll hos Lena på Oxbackskliniken.
Hej vad det går undan!
föräldraledighet
Ja, snart är det dags igen. Att planera och lägga upp hur vi ska göra med föräldraledigheten med nästa barn. Jag tycker att vi fick till det bra med Junia och om jag fick bestämma så skulle vi köra på samma race denna gång. Men i och med att Kim har eget företag numer så är det inte lika lätt... (för honom att vara pappaledigt ½ år...) men vi ska nog få till det så bra som vi bara kan!
Så här såg det ut med Junia.
Jag var mammaledig från Junias födelse, 11 januari 2012 och började jobba 1 september 2012.
Kim var hemma med henne från och med 1 sep 2012 - 1 mars 2013. (Jämnställdhetsbonus fick vi på ca 2000 kr/mån, kom som en liten rolig överraskning vi hade ingen koll på det då ;)
Sedan var jag hemma drygt 1 ½ månad och 22 april 2013 började vi ha barnflicka som kom hem till oss 3 dagar i veckan fram till min semester som började 21 juli. Jag tog ut drygt 6 veckors semester och Junia började (då hon var något äldre än 19 månader) inskolningen på förskolan i slutet av augusti.
Vi har 135 föräldradagar kvar att ta ut, och de ska vi försöka göra något bra utav när nya bebisen blivit något äldre. Kanske åka på en längre resa... så tar jag ut dagar för Junia och Kim för bebisen.
Det känns som det är så långt bort... men förtusan... typ "bara" 94 dagar kvar =) VI LÄÄÄNGTAR!
V. 27
I måndags gick vi in i vecka 27. Kanonkulan växer om jag säger så. Men inte resten av kroppen. Har fortfarande mina gamla brallor. Vilket är skönt.
Jag jobbar på om dagarna, det blir sena kvällar men vi delar upp det bra och det funkar.
Junia börjar bli medveten om magen och klappar och säger bebis. Tror dock inte hon verkligen förstår att det är en bebis där inne. Hon brukar dra upp sin egen tröja och säga att hon har en bebis i magen.
Det här med namn är fortfarande ett stort frågetecken.
Känner mig pigg, järntabletterna hjälper väl. Ingen huvudvärk och behöver fortfarande inte gå upp på natten för att kissa. Detta får gärna fortsätta, känner mig som vanligt förutom att jag är lite otymplig och får ont i ryggen när klockan närmar sig 17..18 på jobbet.
Tror fortfarande starkt på att det är en lillasyster i magen :)
99 dagar kvar!
V.25
I måndags gick vi in i V.25. Glömt bort att uppdatera eftersom jag bara haft jul på hjärnan denna vecka.
Jag tycker faktiskt att det fortfarande går bra, även om det ilar och värker i nedre delen av ryggen. Vissa dagar är värre än andra men som igår och idag har jag inte känt av något alls. Lätt som en fjäder. Kan fortfarande ha mina vanliga jeans (stretch såklart) med tofs i knappen. Sover bra, behöver inte gå upp för att kissa.
Pratade en snabbis med min barnmorska Lena idag och hon skulle skriva ut ett intyg till mig vilken vecka jag befinner mig i som ska med till utlandstrippen nästa vecka.
Annars så rullar livet på som vanligt, är fortfarande lite anti stora köttbitar och är konstant sugen på choklad... Inga konstigheter.
Junia säger lillebror åt magen ibland men jag tror bara hon säger så för att pojken i Karlsson på taket kallas så.
