V.32

Det är ju rätt så trevlig med måndagar - ett steg närmare lillasyster/bror. 
Som sagt har det varit mycket jobb den senaste tiden så det börjar kännas lite i nedre delen av ryggen. Höger sida, det hugger till som att få en kniv rakt igenom men det händer bara mot kvällen och under natten när jag vänder på mig. På dagarna är det som bortblåst. 
Såklart att jag är trött, Junia vaknar och tassar in till oss runt 1-2 tiden varje natt.  Då vaknar man ju alltid och ska leta fram nappen (om hon tappat den) och ge vatten. Det går på rutin, jag passar på att kissa också. 
Magen växer så det knakar, vet inte hur många kommenterar jag får av kunder varje dag. 
- Oj, ska inte du åka in snart? 
- och du får verkligen en fin julklapp iår? 
- du har inte många dagar kvar? 
- är det 2st där inne kanske? 
- man kanske kan såga ut en halvmåne i disken så du får plats med magen? 
- nej men du ska inte behöva böja dig ner med den där magen. 
- ska inte du gå hem snart?

Nej nej nej, jag har 2! månader kvar... Nej jag skojar inte. 
Är jag verkligen så stor? 
Jag tar absolut inte illa upp, tycker det är ganska kul när otippade äldre män och farbröder frågar hur man mår och önskar en lycka till, sen att de skämtar till det lite får man ta med en nypa salt. 



 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0