Fredagsmys!
Junibacken
Idag har Junia varit på Junibacken med farfar och Åsa. Hon har haft det jätteroligt och kom hem med en påse presenter! Tack för en toppen dag snälla ni!
Stolt
Sitter och kollar på lyxfällan och jag kan inte i mitt liv fatta hur människor kan låta det gå så långt som de gjort för dem i programmet. Finns så mycket människor därute som inte har någon kontroll eller respekt för pengar överhuvudtaget!
Jag har aldrig köpt något för pengar som inte finns. Jag har aldrig tagit ett lån för att köpa något (förutom min gamla lägenhet) har man inte råd så behöver man inte den prylen man vill ha. Jag har aldrig rört mina pengar på mitt sparkonto för att köpa något spontant, vill jag resa, köpa något dyrt eller liknande, så lägger jag undan från min lön.
Varje månad så dras det pengar från mitt vanliga konto till mitt sparkonto och de pengarna kan jag i princip inte röra.
Både jag och Kim lägger ner mycket tid på karriär och tänker långsiktigt framåt och sparar till våra drömmar med barnen. Jag har aldrig varit en slösare och jag har sparat x antal tusen varje månad sedan jag började jobba 2005. Jag har mitt sikte inriktat på att uppnå vissa saker här i livet och inget som jag har siktat in mig på är ju gratis.
Som att bygga ett stort hus precis så som vi vill ha det, ta ledigt några månader för att åka iväg och bo utomlands hela familjen; kanske inte en gång i livet utan flera, jag kommer definitivt inte jobba tills jag är 65 OM jag inte blir en sådan som till varje pris vill jobba så länge. Jag ska även fortsätta att ta minst 10 veckors semester om året. Jag har fler drömmar men vi kan börja med dessa.
Jag är glad att jag och Kim tänker väldigt lika. Vi har samma mål och det är viktigt för mig.
Jag har som sagt jobbat med mitt sedan 2005, det är 9 år nu och min affär är ju en jättestor del av mitt liv. Undrar hur mycket blod, svett och tårar jag har lagt ner på denna butik för att få den som jag vill och drömt om. Men jag blir aldrig nöjd, finns alltid nya mål och saker jag vill uppnå.
Jag tycker mitt jobb är betydelsefullt och roligt. Annars skulle jag inte hålla på med det jag gör.
Aja, anledningen till hela den här uppsatsen var väl att vi var på årsredovisningmötet igår och då väcks glöden och tankarna på nytt.
Jag har lite pengar sparat i företaget också, utdelningar jag inte har tagit ut. Nu ska jag ta ut en slant för att betala den roliga skatten som blir efter en lägenhetsförsäljning. För mina sparpengar rör ingen! Allt det är noga sparat till våra drömmar och mål.
Farligt goda
Asså kakorna som jag gjorde igår blev hur goda som helst! Ska försöka spara några till lördag då mormor och Hans kommer hit. (Men det är svårt att låta bil)
Jag ska faktiskt baka semlor idag. Har aldrig gett mig på det så det ska bli kul att se och smaka resultatet.
På måndag ska jag ta tag i "träningen" dvs gå ut och gå med barnvagnen. Hehe lagom tycker jag ;)
Fick boken träning för nyblivna mammor av Kim för ett tag sedan, hade önskat mig den. Och den verkar jättebra och peppande så det ska bli kul att börja med lite övningar också.
God kväll
Har en otröstlig bebbe här hemma, Kim ligger sänkt i sängen och jag har inget att göra. (Vem vill sitta på soffan med en grin-olle till bebis?)
Så på med bärselen, i med Alicia. Sätt på lite musik och voila triple chocolate chip cookies!
Recept från Roy Fares.
Torsdag
Imorse kom mamma hit och tog med sig Alicia och Wilma hem till sig. Jag gick till tandläkaren. Fyllde en mjölktand, jepp jag har fyra mjölktänder kvar och de kommer jag inte bli av med för det finns inga tänder under som vill komma fram. De sitter ganska långt bak så dem syns inte. 
Efter tandis gick jag hem till mamma, hon bjöd på fisk/räk soppa med saffransaioli. Åå så gott!
Kl 13 var vi på sjukhuset och gjorde hörseltest på Alicia. (Har skjutits upp flera veckor nu eftersom bebisarna måste vara helt friska från förkylning när testet utförs)
Testet gick bra och hon fick OK på båda öronen. Skönt!
Jag vägde mig idag också. 58 kg. Taggad till att bli "mig själv" igen.
Men jag tänker vänta med zumban tills jag fått ok från BM. Det är min degiga mage som är det största problemet om jag säger så. Resten av min kropp är back on track typ redan nu, men om jag inte minns helt fel tog det ett år för mig att bli av med degen.
Hörs sen!
BVC
Alicia
Födelse:
Vikt: 3660 g
Längd: 51 cm
Homf: 36
3 veckor 2 dagar:
Vikt: 4130 g
Längd: 53 cm
Homf: 37,6
Jorå, hon följer sin kurva utmärkt!
Nästa gång får Junia hänka på och mäta och väga sig.
Nytt till Junia
Junia älskar sina "foppa" tofflor med Hello Kitty. Hon har dem varje dag på förskolan (ibland vägrar hon ta av sig dem så då får hon åka vagnen hem med dem på sig) , hon har använt dem på resor eftersom hon inte tycker om att nudda sand/stenar med fötterna. Perfekt badsko. Men nu börjar de bli lite trånga så jag köpte ett par nya och ett par stövlar, allt från crocs. Stövlarna väger ingenting! Perfekt att ha nu när det börjar bli varmare men med risk för mycket regn. Tror hon kommer bli överlycklig när hon kommer hem ikväll. (Hon är med farfar och Åsa för de har sportlov) 
Lilla grodan
Idag fick Alicia premiär åka i bärselen när vi var ute och rastade Wilma. Gick ju bra för att hon somnade direkt.
Sen gick vi och hämtade Junia på dagis. Men då tog vi vagnen.
Jag har inte hämtat Junia sedan Alicia blev sjuk. Så när jag kom in fick jag en stor kram av Kent som jobbar på Junia's avdelning och han sa att de hade tänkt på oss så mycket.
Det värmde ska jag säga.
Resten av kvällen har varit lugn. Alicia har legat såhär på Kim i en timme eller två. Ser skönt ut.
vid en dator
Nu har jag äntligen satt mig framför en dator. Har sorterat alla papper som jag bara har lagt i en stor hög (och på lite andra ställen)
Försäkringar hit och dit. Man ska ha försäkringar på allt här i livet. Hem-barn-hund-liv-res-försärkringar.
Ska teckna en för Alicia också, men jag hittar inte blanketten jag fick hemskickat för några månader sedan.
Så jag får be om en ny.
Betalat räkningar...hoho va kul!
Imorgonbitti ska jag på styrelsemöte ang bolaget, ska bli intressant. Alicia får följa med, har inte introducerat flaskan för henne så jag kan inte lämna henne några timmar hos min mamma riktigt än.
Sen efter mötet är det faktiskt dags för första BVC besöket. Ska verkligen bli spännande och se vikten nu, hon gick ju ner i vikt när hon var sjuk så nu förväntar jag mig att hon har käkat upp sig!
Ska väl också ta tillfället i akt och ställa mig på vågen jag med. Usch, jag är verkligen sliten nu. Jag känner det. Måste gör något åt fejan, typ rensa ögonbrynen och få lite sol...(eller brun utan sol)
Näe jag ska väl fortsätta med mitt här... hej så länge.
Mitt liv
Ny vecka nya tag!
Känns som vi börjar komma tillbaka. Till livet och till vardagen. På något konstigt sätt känns det som det var länge sedan vi var på sjukhuset.
Känns också konstigt att jag har en bebis här hemma som blev 3 veckor idag. Känns snarare som hon är 3 månader.
Skönt att tiden går sakta iaf!
Ja, så hur är Alicia då, 3 veckor gammal?
Hon vill bli buren och vaggad... Helst hela dagarna. Ligga nära. Hon gillar att åka vagn och sitta i babybjörnsittern OM man gungar den samtidigt. Hon bajsar efter varje måltid. (Hej, jag har blivit bäst på att byta blöjor i mörkret rekord snabbt) hon gillar inte att byta blöja dvs ligga på skötbordet.
Tar inte riktigt nappen än. Amningen funkar perfa, blir bara trött på att ständigt läcka igenom för dessa nursing pads verkar inte funka. Har både engångs varianter och i bomull/tyg som man tvättar.
Ja så man kan ju säga att hon är rätt olik Junia som helst låg ensam och sov hela dagarna ;)
Kul
Kim född 11 augusti
Junia född 11 januari
Jag född 3 juni
Alicia född 3 februari
Våra lyckonr är 3 och 11 :)
Roligt sammanträffande faktiskt !
Äntligen fredag!
Ikväll blir det en enkel middag. Tomat, mozzarella och färsk basilika med parmaskinka. Det har jag längtat efter.
Ska väl snegla på hockeyn också för att se vilka Sverige möter i finalen på söndag. Men sen film + godis från filmkedjan. Alltså det är så skönt att vara hemma...vi kommer att stänga in oss resten av helgen och bara mysa.
Ha en najs fredag, vi hörs!
En lugn och fin torsdag
Oh kära nån vad trött jag är. Somnade kl 21 igår, var uppe 3 gånger under natten för att inhalera, studsa lite på pilatesbollen, suga näsan och amma.
Sköterskan från Huddinge var här för en halvtimme sedan och lyssnade på Alicias lungor och kollade syreflödet och det var hur bra som helst!
Åh så skönt! Vi ska höras imorgon men om inget har blivit sämre så kommer hon att skriva ut Alicia i morgon.
Hon sa även att både mamma och barn brukar vara väldigt trötta efter en sjukhusvistelse och speciellt när all oro släpper. Så vi fick order att VILA resten av veckan, inte mig emot! :)
Den här veckan som varit har varit den längsta i mitt liv. Ni vet när man går över tiden när man väntar barn, då känns typ en minut som en timme, men den där väntan på sjukhuset helt isolerade och inte fick ta emot besök och när Kim inte fick vara med på natten osv, då jävlar så var en minut en timma lång!
Nu ska vi passa på och sova innan Junia kommer hem från dagis.
Tack alla ni fina som skickat sms, kommenterat och hejat på Alicia, alla som ringt, sorry att jag inte har svarat. Jag är oerhört tacksam för alla som bryr sig. Jag har använt bloggen så att ni har kunnat följa vad som pågår för att jag har verkligen inte kunnat prata och berätta gång på gång till alla för när jag hör era röster så har jag inte haft modet uppe och då har jag bara hulkat mig igenom samtalen och det klarar jag inte.
Kram på er!
Dag 5
Klockan är snart 17.00 och det betyder att vi ska åka hem. Jag ska fortsätta med inhaleringen var tredje-fjärde timme hemma och vi har kontakt med en sköterska via telefonen. Hon kommer även hem till oss imorgon och kollar Alicia.
Vet att denna känslomässiga bergochdalbana inte är över än och jag kommer säkert fälla en och annan tår när man väl kommer hem och allt släpper. Jag har mycket inom mig.
Men nu är jag världens lyckligaste och det ska bli otroligt skönt att ha båda mina barn nära mig ikväll. Älskade Junia, Gud vad jag har saknat dig!
Onsdag
Kl 04.45 blir vi väckta av en sköterska som säger att vi måste byta rum pga av att en liten patient fått magsjuka och måste ha vårt rum och vår toalett som vi var ensamma på.
Så det var bara att gilla läget och ta sig upp och packa IGEN.
Jepp fyra olika rum på fyra nätter. Man känner sig inte direkt "hemmastadd".
Förstår ju att de måste isolera magsjukan så gott det bara går, men på något konstigt sätt känns det som vi är på fel plats vid fel tillfälle hela tiden.
Annars har Alicia varit duktig inatt, hon sov nära mig och vaknade och gnydde när hon ville äta.
Nu ska vi se vad läkaren säger när han/hon kommer förbi.
Hej så länge!
Dag 4
Två steg framåt, ett steg bakåt.
Sonden är kvar i fall att, men den har inte använts på hela dagen.
Tillsammans igen, myspys.
Kl 11.50 lämnar jag husmusen för att äta lunch. Strax efter kl 12 får Alicia en slempropp i halsen som hon inte kan få ut själv och sköterskan får "banka" i ryggen och försöka få upp den.
Det funkade och Alicia spydde upp den. I och med detta så sa läkaren direkt att vi skulle bli kvar, och att vi tar en dag i taget.
Men.... Vi blev flyttade IGEN, nu till eget rum där jag är med Alicia. Känns bra, jag ammar på och hon äter. Jag väger henne innan och efter varje måltid och även hennes blöjor.
Hon verkar mycket piggare och ligger och tittar med stora ögon och sprattlar - så som en bebis ska göra :)
Kim kom iväg tidigare från jobbet så vi har varit tillsammans 4 timmar. Ätit och gosat.
Nu ligger jag och Alicia nerbäddade i min säng, det är lugnt och fint.
Tänk vilken skillnad på bara 24 h, igår vid den här tiden var jag helt förtvivlad.
Sonden är kvar i fall att, men den har inte använts på hela dagen.
Tillsammans igen, myspys.
Goda nyheter
När jag väl somnade igår sov jag som en stock till kl 08.30.
Min bebis utan massa slangar!
Tror visst att jag behövde det.
Alicia hade skött sig exemplariskt hela natten, jag ammade vid 09.30 och hon fick i sig 80 ml - vilket är ett helt mål och kl 10.00 togs grimman syrgasen och högflödet bort!
10.15 kom en läkare och lyssnade på henne och konstaterade att hon andades på bra alldeles själv.
Förstå hur lycklig jag är!
Nu ska hon inhaleras kl 11, jag ska amma 11.30 och 13.30 kommer läkaren tillbaka och gör en bedömning.
Vilken fantastisk start på denna dag!
Dag 3
Idag har det varit en lång dag. Alicia kom inte till ro i natt och gnydde/grät till 03.30. Då fick jag nog och tog upp henne ur spjälis och vi la oss tillsammans i min säng. Inte lätt att hålla koll på slangar och hålla hennes kropp i mer upprätt ställning när man själv är så trött att man nästan står och sover. Varmt blir det också så jag kan ju säga att jag sov med ena ögat öppet.
Kl 08 blev vi väckta och då var det dags för inhalering.
Resten av dagen har Alicia för de mesta sovit men vi har haft läkare hos oss, och sedan de vanliga:
Pumpat mjölk, suttit och guppat på en pilatesboll för att lösa upp slemmet, bytt blöjor och vägt blöjor, sugit ur massa snor, osv...
Vid kl 17 fick vi veta att vi skulle bli förflyttade. Alicia flyttades över till RS-avdelningen som kallas för husmusen. Där får hon övervakning 24 h om dygnet av en sköterska. Jag får inte sova med henne så jag fick ett eget rum. Kändes ju helt fel, och att vi går bakåt istället för framåt men tydligen så är Alicia den enda patienten just nu med RS så de öppnade upp den lilla avdelningen bara för henne.
När jag lämnat Alicia så gick jag tillbaka till vårt gamla rum för att packa ihop våra saker och då frågade en sköterska:
-känns det okej?
Då började jag storgråta och sa att det inte alls kändes bra. Och att det var jättejobbigt. Jag har haft Alicia PÅ mig sedan hon föddes. Så helt plötsligt får jag inte ha henne hos mig.
Jag får gå in på husmusen hur ofta och länge jag vill, men det är ju inte samma sak. Jag vill höra hennes små andetag och finnas där för henne om hon gråter. Hur ska jag kunna höra det när jag ligger på ett rum 20 meter ifrån henne?
När ska jag vara på mitt rum och när ska jag sitta på en stol bredvid henne?
Kvällen har varit väldigt jobbig för mig och jag hatar att det snart börjar bli läggdags, då jag kommer få gå ensam in till mitt rum. Fan jag vill inte!
Kim kom hit vid halv sju ikväll, vi åt middag tillsammans. Pratade, han fick mig att känna mig lite bättre. Jag måste bita ihop, men det är helt galet hur mycket känslor som sprutar ut ur mig. Jag har en underbar familj, en nyfödd bebis och ändå känner jag mig så jävla ensam.
Ibland är det inte lätt att vara mamma.
Vid nio åkte Kim hem för att hämta Junia hos mina föräldrar.
Jag försöker koppla bort Junia... Jag kan inte ens tänka på hur mycket jag saknar henne. Så fort jag låter mig själv tänka och längta så börjar tårarna rinna och jag mår så mycket sämre.
Jag vet att vi är här för Alicias skull, och att detta är BRA för henne. Jag vet allt det där, men det jag skriver är vad jag känner. Jag orkar knappt prata med någon för jag vill inte att någon ska höra mig gråta för egentligen är det inte "så farligt" Alicia mår bra, hon är bara under uppsikt och snart får vi komma hem till vår familj och där kommer allt vara bra.
2 veckor
Idag är min älskade Alicia 2 veckor gammal. Vi firade med att amma och hon fick i sig 20 ml från mig.
Det tuffar på, sakta men säkert!
Läkaren var här för en timma sedan och hon sa att det lät jättefint när Alicia andades. Kanske, kanske att vi blir av med någon maskin imorgon. Vi får se hur hon kämpar på under dagen.
Lilla vännen, en dag gammal <3
Dag 2
Kim har varit här några timmar idag, skönt att ha honom nära, det betyder väldigt mycket just nu. Annars går timmarna sakta. Känns så ensamt på kvällarna.
Min lilla kämpe ligger i en spjälsäng nära mig.
Ibland blundar jag och låtsas att jag är på BB istället. Att vi fick börja om från början.
Och ibland så tänker jag på att det kunde vara mycket värre och på andra som HAR det värre.
Jag vill säga tack för att ni tänker på oss .
En hälsning
Jag är alldeles för känslosam för att prata i telefon och jag orkar inte svara på sms.
Jag skriver här för jag vet att ni läser. Ni som behöver veta.
Jag och Alicia är inlagda på Huddinge pga att hon har fått rs-viruset.
Läget är stabilt, hon sondmatas, får syrgas och varannan timme koksaltlösning i en mask.
Jag försöker pumpa så mycket det bara går men min mjölk strejkar ju eftersom jag är så orolig.
Såklart att det är en lättnad att vara här och få bästa hjälp men fy fan... Mina tårar tar aldrig slut.
Mot Huddinge...
Alicia har inte visat några tecken på att hon är på bättringsvägen och jag är rädd och orolig så efter att ha pratat med en sköterska, som ville att vi skulle komma in, så beger vi oss nu till Huddinge för en kontroll.
Jag känner mig ganska tom för tillfället :(
Vi hörs senare.
Lite nytt
Jag beställde hem ett matset i bambufiber till Alicia. Bra för miljön - ekovänligt, är hundra gånger snyggare än plast tallrikarna vi har och är giftfria.
Finns på laplandecostore.se
Pluttis...
Mitt hjärta värker för den här lilla bebisen som inte får vara frisk. I natt var vi uppe hon och jag och vaggade fram och tillbaka. Hon försökte äta men hostan och snoret gör ju det hela jäkligt mycket svårare.
Sen när vi äntligen lyckades amma en längre stund dröjde det inte länge förrän allt kom upp igen pga av hostan.
07.30 lyckades hon komma till ro. Vi sov till kl 11.
Nu längtar vi efter pappa Kim som kan avlasta och ge oss massa kramar istället. Hela helgen är han jobbfri...
Vilken usel start Alicia fick... Men det kan ju bara bli bättre nu!
Orolig natt
Har inte sovit många minuter i natt. Har vakat över Alicia och försökt få näsan ren från allt snor med hjälp av koksalt och nässug från Apoteket. Lilla lilla plutt, det gör så jäkla ont att se dig såhär och höra hur du anstränger dig för att andas.
Fick lite panik i natt när hon chipppade efter andan flera ggr och så kom även hostan.
Så vi åkte in till Huddinge där dem sög rent ordentligt i näsan så stora gula klumpar kom ut. De undersökte henne så att inget satt på lungorna och tog tempen + lite andra prover.
Allt såg fint ut. Vi fick med oss koksalt och spruta hem så nu fortsätter vi med det.
Jag är betydligt lugnare nu och ska försöka ta igen lite sömn.
Lilla sjuklingen
Ja, Alicia åkte såklart på en förkylning igår. Stackars liten kan ju inte andas, de andas ju genom näsan när de är så här små och där är det helt täppt.
Frågade BVC sköterskan vad man kan göra, droppa bröstmjölk i näsan, lägga dem i mer upprätt position när de ligger ner eller ska sova.
Mer tips?
Tycker så synd om henne :(
Fick avboka hörseltestet vi skulle på idag också.
Det blir en dag i sängen helt enkelt.
Hembesök från BVC
Den här lilla nöjda damen har gått upp 400g sedan i onsdags då vi var på sjukhuset och vägde. Hejaheja!
Dop
Den 6 april är det dop för Alicia i Turinge kyrka. Så anteckna gärna, inbjudningskorten kommer så småningom. Fikat är i Herrgården i Nykvarn.
Junia döptes i samma kyrka för 2 år sedan.
Söndag
Hej.
Första mötet hemma mellan systrarna.
Tänk att det är söndag och snart blir lilla Alicia en hel vecka.
Vi har för de mesta bara varit hemma denna vecka. I onsdags var vi tillbaka på sjukhuset och tog prover, träffade en barnläkare och kollade vikten. Alicia fick ett stort OK.
Kim började jobba i torsdags så jag har redan känt på hur det är med två barn och en hund på egen hand. Gick ju galant, men Junia är inte sig själv.
En blandning av att bli storasyster och hög feber har gjort henne till en stor bebis som behöver extra mycket kärlek och närhet nu. Hon testar mig VERKLIGEN! Jag försöker med både det ena och de andra men inbland så duger verkligen inget. Vi tar nya tag imorgon och hoppas på en frisk och kry Junia.
Alicia är förövrigt världens snällaste. Hon sover, tittar, äter, bajsar (ca 7-10 ggr om dagen), verkar helnöjd.
Naveln ramlade av i fredags, skönt!
Hon sover i sin vagga bredvid vår säng om nätterna.
Amningen funkade direkt och hon äter som hon ska. Såklart gör det så jäääääkla ont just nu, känns som någon tar en kniv och sakta skär igenom bröstvårtan när hon börjar suga. Äh jag får ge det några dagar, brösten ska ju vänja sig.
Ja, det var väl lite update från vår lilla bebisbubbla.
Mammas sjukling med 40 graders feber :(
Tröttast i familjen?
Tröttast i familjen?
Förlossningsberättelse
2014 02 02
Kände inte av några förvärkar på hela dagen. Levde på som vanligt och trodde aldrig att det skulle sätta igång på självaste BF-datumet.
Hade några oregelbundna sammandragningar under eftermiddagen som inte gjorde ont.
Kl 20.00
La jag mig i soffan och kollade på farmen. Då började jag lägga märke till att sammandragningarna kom med 15-20 min mellanrum men de gjorde fortfarande inte ont och det kändes lite löjligt att klocka dem.
Kim tittade konstigt på mig och frågade vad jag höll på med.. Är det på G?
Neeeeej nej sa jag, det är bara sammandragningar och det gör inte ens ont. Jag tog en Alvedon, då avtog det hela lite och vi kollade på filmen"en pappa på burk". Jag ville inte våga hoppas på att det var dags och försökte tänka på annat.
23.30
Junia sover, Wilma sover, vi gör oss klara för sängen. Kan inte riktigt koppla av och sätter på ett Grey's avsnitt.
Nu är det ca 10-15 min emellan men gör fortfarande inte ont. Känns bara som att livmodern spänner sig och arbetar i en minut och sedan släpper det. Väldigt olikt det jag kände när värkarna började med Junia så min hjärna kopplar inte riktigt. Går in i duschen och blir kvar där en stund.
01.30
Värkarna går inte över efter duschen och jag börjar bli lite stressad. Ska vi ringa efter någon som kan ta Junia och Wilma? Tänk om det bara är falskt alarm och vi väcker folk helt i onödan.
Eller tänk om det går jättesnabbt och jag inte hinner få någon bedövning osv.
Försöker prata med Kim men han har ju lite svårt att veta hur jag känner. Haha ja hur ska han kunna veta om det är dags eller inte? Jag lägger mig igen och tror det ska gå över. Gör fortfarande inte ont.
02.00
Nu sätter det igång. Nu börjar de där värkarna jag kände sist jag skulle föda.
Jag känner starkt hur hård livmodern blir och hur det trycker i ryggen. Nu går det inte att vara tyst och jag kvider mig igenom några värkar. Junia vaknar och frågar om jag är ledsen. Nej mamma har bara ont i magen. Hon följer efter mig till köket och jag tar emot mig mot bordet och andas högt igenom en värk till.
-TYST mamma!, säger Junia och höjer fingret. Sova!
Haha mitt i allt de onda så står vi där i köket och gapskrattar, jag och Kim. Stackars Junia förstår ingenting men hon skrattar hon med.
02.30.
Ringer till förlossningen, BM frågar standardfrågor som om vattnenavgång och om värkarna är regelbundna och hur många min mellanrum.
Hon säger med lugn röst att ta den tid jag behöver och gör er iordning, lämna syskon och sen kommer ni in.
Jag säger att jag vill ha ryggbedövning och ja det skulle jag få.
02.40.
Lämnar Junia och Wilma hos mamma och pappa som bor granne med sjukhuset. Vi parkerar vid dem och går mot förlossningen.
Värkarna gör nu fördjävla ont och de kommer tätt! Men jag är inne i min värld och säger inte så mycket. Stannar upp och andas, masserar ryggen, försöker tänka att snart...snart får jag bedövning så jag kan andas och få lite paus.
02.46
Kommer in till förlossningen. Träffar en BM som tar in mig på ett rum, hon frågar lite frågor. Det går lite sakta. Hon går och hämtar en skjorta. Tar det lugnt.
Jag säger:
- nu trycker det fan på här...
Hon frågar om jag vill ha lustgas och jag säger att jag vill ha ryggbedövning nu!
03.00
Hon ropar på BM Rose-Marie, som ska undersöka mig och se hur öppen jag är.
Jag sätter på mig rocken och lägger mig på sängen. Som jag förövrigt inte tycker om, hatar att ligga på rygg med de där spända banden runt magen och rumpan mot den hårda sängen... Nä fy vad ont det gör. Jag står hellre upp när jag har värkar. På alla fyra eller lutad mot sängen eller sackosäck. Men nu ska jag inte arbeta med mina värkar utan bara bli undersökt så fine.
Hon kollar på mig och säger:
Nehepp du Emelie, det blir ingen bedövning här. Du är öppen 10 cm och snart är det dags att krysta!
Öhhhhh, här får jag lite panik. Vadå? Det står i min journal, jag ringde ju tom och sa det? Ska jag ligga här nu och ta emot mer smärta på en gång?
Jag klarar inte det? Jag frågade vad är nästa steg nu? Jag pallar inte. Jag måste vila. Jag vill byta ställning, inte ligga på rygg, men det får jag inte.
Jag vill vila.
-Men snälla vila? Säger BM. Vill du inte bara få det gjort nu och få ut barnet så får NI vila tillsammans?
-Neeeeeeeej...
Om inte vattnet har gått när jag kommer tillbaka in hit så tar jag hål på hinnorna och då kommer bebisen. Ok?
- okej sa jag.
Jag tittade på Kim och säger att det är Ditt fel, du som inte ville in, du som tog det lugnt, du som skulle duscha innan vi åkte?!?!?!! Ditt fel allting!
Jag måste få bedövning.
Kim höjde upp lustgasen och säger att jag ska andas i den och inte skrika. Ta den precis innan värken och håll kvar, (han var fan bättre pepp än barnmorskorna där) tror inte att de förstod att jag var helt förtvivlad över att jag inte skulle få bedövning. Det kanske inte var hela världen osv men JUST DÅ så tänkte jag såklart bara på det.
03.30
Tar hon hål på hinnorna och vattnet splashar ut. Nu börjar krystvärkarna nästan med en gång och jag kan omöjligt hålla emot fast jag är rädd. Jag är rädd för att allt gått så snabbt och jag är rädd för att kroppen inte hunnit med att öppna sig så att jag ska spricka.
Jag skriker att jag är rädd och inte vill,
-Skrik inte på oss, få ut barnet nu istället. Andas inte bort värkarna. Den är alldeles här, kom igen nu! Känn på huvudet det är bara DU som kan få ut den!
Fan här blir jag lite arg, på riktigt. Och sen så gör det så jävla ont så jag vet inte vart jag är. Den smärtan som jag upplevde på 1 timme var så intensiv så jag inte ens kan beskriva den. Det gjorde ondare nu än med förlossningen med Junia.
04.00
Just där och då bestämmer jag mig för att nu får det vara slut. Jag tar i och slutar inte förrän bebisen är ute. Värken var i princip över men jag fortsatte att ta i och krysta på den värken och med Rose-Maries hjälp fick vi ut HENNE!
Alicia. Vår dotter.
Jag frågar vad blev det?! Kim vad är det? Vad är det vi har väntat på i nio månader?
-En flicka. Åh en flicka... Herregud.
Å tårar och glädje. Men hade som sist, väldigt väldigt ont efteråt. Trodde det var kört och det skulle bli stygn och hela den jobbiga baletten men jag klarade mig! Helt otroligt utan en enda bristning.
Rose-Marie klappade mig på benet och sa att det har varit lugnt här hela helgen så får de äntligen in en föderska och du är här i en timma...kändes nästan som om vi inte behövdes. Du är helt otrolig och det här gjorde du så bra!
06.15
Brickan kom in. Vi njöt. Jag blev kissnödig och fick ångest över det. Minns första gången efter Junia. Inte kul, men det gick bra.
06.38
Flyttas över till BB. Får ett delat rum. Men är ensamma i rummet vilket var så skönt. Vi bestämmer oss för att åka hem redan samma kväll om allting är ok med Alicia.
07.00.
Kim intar sängläge, Alicia sover gott i lilla plastbaljan och jag går in och tar en låååång, varm dusch och tänker: jäklar jag gjorde det igen! Stolt som bara en nybliven mamma kan va.
Stolt pappa
2014 02 03 - kl. 04.00
Alicia - 3660 g - 51 cm
En flicka
Hon är här nu. Och bråttom hade hon verkligen! Kom in till förlossningen kl 03 och en timme senare låg hon på mitt bröst och skrek för fulla muggar.
Nu tar jag en paus några dagar men ska berätta allt sen.
Stor kram till er alla och tack för alla sms och lyckönskningar. Allt har gått bra och vi ska åka hem i eftermiddag.
En lugn söndag
Vi har spenderat dagen hemma hos mamma och pappa. Vi tog med oss semlor och de bjöd på skagentoasts till lunch.
Min pappa fyllde 60 år 4 januari och snart ska vi åka iväg - hela tjocka familjen på en weekend norrut. Ska bli jättekul och Junia ska få på sig ett par slalomskidor för första gången :)
Så det var mycket prat om den lilla trippen och självklart kan man ju inte undgå att prata om bebbo denna dag.
Sen åkte vi och handlade på Ica och nu sitter jag i soffan, kollar farmen och räknar sammandragningar ;)
Vi hörs !
Lördagen
Hade det mysigt igår, beställde hem plockmat från Mira Mar och Junia ville göra sig fin med klänning, rosett och fläta i håret. Inte ofta hon sitter still och låter en pyssla med hennes hår kan jag säga!
Mellon i sig var ju katastrof, typ.
Tack för igår allihop!
Den 2 februari 2014
Ja dagen är ju långt ifrån över så vad som helst kan fortfarande hända. Men det känns inte som det.
Kan verkligen inte förstå att vi är här nu, jag som stirrat mig tokig på detta datum och räknat ner dag för dag. (Som alla blivande föräldrar)
Men vet ni vad, det är lugnt. Ingen stress. Bebisen får ligga kvar lite till, det gör inget. Säger jag nu ja, kan nog låta annorlunda på onsdag om den inte kommit då haha. Timmarna går lite långsamt nu.
Jag gick över tre dagar med Junia så jag räknar med lika många nu...
Hur jag ser ut en dag innan beräknad födsel!
Speciellt bara för dig Cecilia.
Tänk va lite ljus kan göra :)
Myspys med slingor.
Vill ha...
Ett par fina inneskor nu när jag kommer vara hemma. De här har fått fina recensioner. Synd bara att Blondinbella tjänar en slant på mig då :/
BM V.39 + 3
I torsdags så var jag hos barnmorskan igen. Jag tog en promenad. Det var inte så smart för jag mådde verkligen inte bra. Men så kan det ju vara, antingen var det bebisen som låg och tryckte på nerver, eller låg så pass långt upp och kom åt så jag mådde så dåligt. Eller så var det nån bakterie som inte hörde hemma i kroppen. Vem vet.
Vi pratade iaf om det och hon sa att jag kunde köpa åkesjuketabletter på apoteket om jag ville testa, men njä jag skippade det. Annars vila, vila, vila och ladda upp.
Men som vanligt så tog kollade vi att allt stod rätt till. Urinprov check, blodtryck 90/60, vikt 65 kg, fosterljud 146, magen hade vuxit till sig och hamnat precis på mittenkurvan, hon uppskattade att bebisen väger lika mycket som Junia gjorde när hon föddes (lite mindre kanske) alltså runt 4000 g.
Så det VAR sista besöket utan en bebis på utsidan bestämde vi. Men i fall att så sa vi att vi ses på torsdag igen om inget händer :)
Hmm...
Mikaela - 21/1 pojke
Åsa - 23/1 pojke
Jag - 24/1 flicka Mamma - 26/1 pojke
Isabel - 27/1 flicka
Tilde - 27/1 flicka Jelena - 28/1 flicka
Lasse - 29/1 flicka
Sarah - 30/1 pojke
Becca - 31/1 pojke
Kim - 1/2 (?)
Nina - 1/2 pojke
Cecilia - 3/2 pojke
Mormor - 12/2 flicka
Jaaa...hur ska detta sluta?
tjoho
Jag är uppe! Å vad skönt, är inte helt hundra i magen än, men mår ok. Har inte vågat äta riktigt än, men dryck går ju ner utan problem.
Igår hjälpte mamma mig och hämtade Junia från dagis kl 13, sen hämtade Kim henne när han slutat jobbet.
Jag behövde de där timmarna med sömn. Man blir så nere när man känner sig helt tom på energi. Man vill ju vara extra stark och peppad nu när det kan sätta igång närsom. YES nu kör vi liksom istället för att ligga och önska att det verkligen inte ska sätta igång.
Natten har varit bra och vi har varit i badparken och åkt snowracer nu på förmiddagen. JÄTTEtrist med blötsnö bara... blir ju inte direkt fart i backen då, och lite duggregn i luften. Näe... så typiskt när vi är lediga och tillsammans. Men Junia tyckte det var lika kul för det, och Kim fick ju anstränga sig lite mer genom att springa omkring i blötsnö hehe. Jag och Wilma stod och hejade på, (åkte en gång men nådde knappt fram till ratten)
Ja, hörrni. Det blir ett februari-barn det här. Jag ville ju det. Att barnen skulle få en varsin månad. Känner mig lyckligt lottad. I morgon är det BF-dagen. HUUUUUUUUUUUUUR SJUUUUUUKT??!???!?!?!?!??!?!?!?
jag fattar inte...ja. nä. jag vet inte vad jag ska skriva...
Ikväll är det ju mello också. Part 1. ska bli roligt att denna cirkus drar igång igen, känns bra med mello-lördagar framöver med en liten bebis här hemma.
Ikväll kommer Sarah, Daniel. Danne och Gurra över och kollar med oss. Vi ska beställa hem lite mat och bara umgås. ska bli skönt att snacka av sig lite... :)
Ha en skön lördag. Hej.
