Stolt
Sitter och kollar på lyxfällan och jag kan inte i mitt liv fatta hur människor kan låta det gå så långt som de gjort för dem i programmet. Finns så mycket människor därute som inte har någon kontroll eller respekt för pengar överhuvudtaget!
Jag har aldrig köpt något för pengar som inte finns. Jag har aldrig tagit ett lån för att köpa något (förutom min gamla lägenhet) har man inte råd så behöver man inte den prylen man vill ha. Jag har aldrig rört mina pengar på mitt sparkonto för att köpa något spontant, vill jag resa, köpa något dyrt eller liknande, så lägger jag undan från min lön.
Varje månad så dras det pengar från mitt vanliga konto till mitt sparkonto och de pengarna kan jag i princip inte röra.
Hårt arbete lönar sig (nästan alltid) jag är oerhört stolt och impad över Kim och vad han har åstadkommit på sin korta tid som egenföretagare. Jag om någon vet vad man går igenom. Man ger en bit av sig själv till arbetet. Men det är så värt det! Nu har ju jag en affär med bestämda öppettider och hög respektive lågsäsong, medan Kim mer kan välja vilka tider han vill jobba eller vilka jobb han ska ta. Men jag känner att vi har en frihet i alla fall. Pengar kan vara en frihet, och att själv bestämma sin semester, lediga dagar osv. sådant man annars måste fråga sin arbetsgivare om bestämmer ju vi själva vilket är en enorm frihet. Självklart får man väga in kostnader där. Tex har jag (företaget) råd att en anställd eller någon annan gör mitt jobb medan jag är på semester?
Både jag och Kim lägger ner mycket tid på karriär och tänker långsiktigt framåt och sparar till våra drömmar med barnen. Jag har aldrig varit en slösare och jag har sparat x antal tusen varje månad sedan jag började jobba 2005. Jag har mitt sikte inriktat på att uppnå vissa saker här i livet och inget som jag har siktat in mig på är ju gratis.
Som att bygga ett stort hus precis så som vi vill ha det, ta ledigt några månader för att åka iväg och bo utomlands hela familjen; kanske inte en gång i livet utan flera, jag kommer definitivt inte jobba tills jag är 65 OM jag inte blir en sådan som till varje pris vill jobba så länge. Jag ska även fortsätta att ta minst 10 veckors semester om året. Jag har fler drömmar men vi kan börja med dessa.
Jag är glad att jag och Kim tänker väldigt lika. Vi har samma mål och det är viktigt för mig.
Jag har som sagt jobbat med mitt sedan 2005, det är 9 år nu och min affär är ju en jättestor del av mitt liv. Undrar hur mycket blod, svett och tårar jag har lagt ner på denna butik för att få den som jag vill och drömt om. Men jag blir aldrig nöjd, finns alltid nya mål och saker jag vill uppnå.
Jag tycker mitt jobb är betydelsefullt och roligt. Annars skulle jag inte hålla på med det jag gör.
Aja, anledningen till hela den här uppsatsen var väl att vi var på årsredovisningmötet igår och då väcks glöden och tankarna på nytt.
Jag har lite pengar sparat i företaget också, utdelningar jag inte har tagit ut. Nu ska jag ta ut en slant för att betala den roliga skatten som blir efter en lägenhetsförsäljning. För mina sparpengar rör ingen! Allt det är noga sparat till våra drömmar och mål.
Kommentarer
Svar:
Ok, tack för den.
emelie
Svar:
Tack!
emelie
Svar:
Tack :)
Ja du, säkert någon som inte ens känner mig.
emelie
Svar:
Ja du, ibland undrar man ju...
Men tack ska du ha i alla fall :) kram !
emelie
Svar:
Ja, jag har också läst en hel del bloggar ang det. Jag förstår inte, varför inte gifta sig några år senare och ge sig fan på att spara ihop till sitt drömbröllop istället, ha ett mål...litet eller stort - det kostar ju!
Man kan ju låna till allt och folk "går på det". Tror det finns fler lyxfällan-människor än vad vi tror tyvärr.
emelie
Trackback
