emelie

hej.
vill bara säga till er alla som inte har haft 9 kg mage att det är lönlöst att försöka göra sig fin/attraktiv.
det GÅR INTEEEE!

jag kom hem med en sprillans långklänning ikväll.
Kim tyckte att jag såg ut som en zigenare i den. han frågade om jag hade planer att sno något.

jag blev inte arg eller sur. jag upptäckte där i spegeln att jag såg ut som en zigenare.

jag kan inte förstå att det är 40 dagar kvar nu. (mer eller mindre) stört. sjukt. otroligt. det har gått så snabbt, men ändå inte.


Nu väger bebisen minst 2,2 kg och är minst 45 cm lång. Den fortsätter att lägga på sig underhudsfett, som sedan kommer att hjälpa den bibehålla sin kroppstemperatur.

Om du varit rädd att bebisen ska födas för tidigt, kan det vara lugnande att veta att 99 % av bebisar som föds i vecka 35 klarar sig bra och att de flesta inte får några allvarligare problem. Bebisens centrala nervsystem håller fortfarande på att mogna, men lungorna är nästan helt utvecklade nu.

Nu ökar du snabbare i vikt, upp till drygt ett halvt kilo varje vecka. Av det går cirka 300 gram till barnet. Om du ökar väldigt mycket i vikt kan det bero på att du samlar på dig vätska.
Många får halsbränna, magen känns ofta full och det är svårt att hitta sköna ställningar på natten. Du får räkna med att vakna några gånger per natt för att kissa och vända dig i sängen.

Fingernaglarna har nu vuxit ut helt och hållet på barnet. Barnets benmärg börjar producera röda blodkroppar. Du känner nu varje dag hur barnet rör på sig och det är inte ovanligt att du lagt märke till att ditt barn har en speciell dygnsrytm, som ofta fortsätter efter att barnet är fött.

idag är jag ledig från arbetet. gick upp vid 9-tiden. åt frukost, duschade och fixade till mig, gick ut med wilma sen åkte jag till brunnsäng och la in en maskin fintvätt.
kl 11 var det dags för bm-besök på oxbackskliniken. fick en annan barnmorska idag pga att Pia var sjuk.
tog de vanliga proverna, allt så bra ut. ska fortsätta med järntabletterna bara. hade inte gått upp något i vikt sedan förra gången, men det var helt normalt eftersom vissa äter mindre för att det helt enklet inte får plats.
mätte magen, och kände efter hur den låg. den snurrar fortfarande runt och har inte lagt sig till rätta. tydligen finns det plats kvar där inne. får väl se om den har lagt sig "rätt" tills nästa gång. min kurva såg iaf jättebra ut och lilla hjärtat slog som det skulle.
ja så vad säger man? jag är så glad över att allt har gått så bra hittils. jag börjar dock längta ihjäl mig! vill ha min lilla unge nuuuu! (fast neej, det SKA bli en 2012a)

nu är jag tillbaka i brunnsäng, tvättar, försöker underhålla hunden. ska snart åka o hämta mamma från jobbet.
senare ska jag o jelena till skärholmen o köpa julklappar. får väl se hur bra det kommer att gå för jag har typ ingen koll på vad folk önskar sig!

hej så länge!

det börjar bli tungt. sådääääär tungt så man bara vill slänga upp benen på ryggen och inte känna av tyngd längre. bada i ett jättestort badkar som är sådär härligt varmt så att man inte skulle känna ett skit. inte känna av kroppen. 
som när man är onykter i det där sköna stadiet. man känner att man orkar vara uppe hela natten och dansa som om det inte fanns någon morgondag. så vill jag känna igen!

jag vaknar på nätterna. ibland mår jag illa, maten sitter liksom i halsen. ibland har jag ont i bäckenet. det hälper att gå upp en sväng, luta sig eller rulla med nedre kroppen. ibland är Kim också uppe och masserar. fan vad jag inte skulle klara det här utan honom.
sömnen blir ju helt klart rubbad av det här, men det känns faktiskt inte så mycket längre. jag har blivit van att aldrig få sova en hel natt.

MEN, jag har det bra. vi har det bra. Nu är det inte långt kvar och jag skiter i hur ont jag har, hur trött jag är hur allt är fel, hur allt ska gå, hur mycket jag oroar mig i onödan, FÖR att snart är min älskade unge här hos mig och det får liksom allt annat att vara pissenkelt.

Nu väger bebisen ungefär 2 kg och är cirka 44 cm lång. Nu bör bebisen (åtminstone för dig som är förstföderska) göra sig redo inför födelsen genom att vända sig upp-och-ner, så att huvudet pekar nedåt i bäckenet.

Under de kommande veckorna håller din barnmorska ett öga på bebisens position – vissa bebisar får för sig att de ska vända sig uppåt igen.

Din bebis kranium är fortfarande lite mjukt, eftersom benen inte riktigt sitter ihop ännu så att huvudet lättare kommer ut under förlossningen. Människor föder barn med ovanligt stort huvud i förhållande till mammans bäcken. Övriga delar av bebisens skelett hårdnar däremot nu och huden håller på att bli mindre röd och skrynklig i och med att bebisen lägger på sig underhudsfett.

Om du är förstföderska, kanske bebisen vänder sig nedåt denna vecka och fixerar huvudet mot livmoderhalsen. (Detta händer i ungefär hälften av alla förstagångsgraviditeter.)


Under slutet av graviditeten är det vanligt att värkarna ändrar sig en aning, ibland kan det kännas som om lungorna trycks uppåt och man får svårt att andas för en stund. Det kan vara svårt att skilja förvärkarna från riktiga värkar. De kan komma tätt och upplevas som intensiva, ett sätt att särskilja dem är att ta ett varmt bad, det får förvärkar att avta medan riktiga värkar fortsätter.
Många börjar fundera allt mer på förlossningen. Det är vanligt att man är orolig för att något ska hända. Du kan vara orolig för att du har mått ”för bra” och tänka att ”det får inte vara så här lätt”. Eller så tänker du motsatsen, ”allt har varit så jobbigt, det kanske inte är meningen att jag ska få vara glad”. Det är vanligt och helt normalt. Även som partner kan man ha många funderingar. Det är svårt att förbereda sig på att vara ett bra stöd när man inte vet vad som väntar. En del blivande pappor eller partners kan uppleva tanken på förlossningen som skrämmande.

Barnet är väl medveten om förvärkarna, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. Huden har antagit en mer rosa ton genom inlagring av underhudsfett, vid denna tidpunkt kan barnet utan vidare överleva utanför livmodern. Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas/partners samt främmande personers röster.

idag är jag ledig! trodde det var lördag när jag vaknade imorse... men ickeee!
tog en sovmorgon till 09.30, sen åt jag frukost, duschade tog en prommis med wilma och sen gick jag till oxbacksklinken. prickade såklart in broöppning på vägen dit.
bm mätte, vägde, tog prover. allt såg bra ut. viktuppgång såhär långt är 9 kg. jag känner mig lätt som en fjäder!!! (eller inteee)  fick höra hjärtat. huvudet ligger nedåt så sparkarna känns sådär härligt i revbenen.
efter det besöket gick jag hem. prickade ÄN en gång in broöppningen. greeeeat!

nu ska jag fixa lite lunch, sen ut med wilma. när Kim kommer hem från jobbet ska vi åka och kolla på lite stuff till bebisen.

heeeeeej!

Man kan lätt bli andfådd när man gör något ansträngande trots att lungkapaciteten har ökat. Att man blir andfådd är helt normalt, barnet får lika mycket syre oavsett hur flåsig man känner sig. I slutet av graviditeten kan trycket på pulsådern bli för stort om man ligger på rygg, vilket kan göra att både du och barnet mår illa. Barnmorskan brukar därför rekommendera att man ligger på sidan när man ska sova. Det brukar även vara den ställning som känns bäst, det kan vara skönt att ha en kudde som stöder upp den tunga magen lite.

Vid den här tidpunkten väger barnet cirka 1500 gram och är ungefär 40 centimeter långt. Nu har barnet något bättre kontroll över sin kroppstemperatur. Lungorna är färdiga och barnet ligger nu och tränar dem genom att andas ner fostervatten i dem, ofta med hicka som följd. Tånaglarna växer allt mer. Barnets sparkar blir nu mer som kraftiga knuffar och man kan lätt särskilja olika kroppsdelar från varandra. Ibland kan man kanske känna något spetsigt som rör sig hastigt tvärs över hela magen, det kan vara ett knä eller en fot. Genom att barnet hickar kan man också få en uppfattning åt vilket håll barnet är vinklat, hickningarna känns som mest från barnets rygg.


jag tycker fortfarande att dagarna flyger fram. ibland glömmer jag t.o.m bort att jag är gravid. som igår, heeeeerregud om 2 månader är vi föräldrar!!!
jag mår illa ibland, då är det bara att ligga o vila nån kvart sen är jag på fötter igen. egentligen har jag inget att klaga på, jag har säkert haft en lätt graviditet...peppar peppar, o jag hoppas att jag får ha det såhär bra hela vägen fram.
dock har jag svårt att hitta en skön sovställning eftersom magen börjar bli tung och att bebben kan få in riktiga sparkar i revbenen(så man vaknar). hicka har den också... flera gånger om dagen men det är bara mysigt =)

Det är vanligt med besvär från ryggen under senare delen av graviditeten. Livmodern är tung och belastningen blir stor på både ben, rygg och bäckenbotten.
Förutom den naturliga belastning som blir av den ökade tyngden gör graviditeten i sig att ledband, höfter och ryggrad luckras upp genom ett hormon som heter relaxin. Hormonet vidgar bäckenet och underlättar på så sätt förlossningen.

Barnets proportioner påminner mer och mer om ett barn som är fött, huvudet är nästan åtta centimeter i diameter och fötterna knappt sex centimeter. Hjärnan växer sig större och börjar få allt djupare veck för att få plats. Barnets hud som tidigare varit skrynklig börjar nu fyllas ut med fett och slätas ut.
Nu är bebisen drygt 39 cm lång. Ökningen i längd saktar snart av, men bebisen kommer att fortsätta lägga på sig vikt ända fram till födseln. Förmodligen väger den ungefär 1,3 kg nu.
Lungor och matsmältningssystem är nu nästan färdigutvecklade och bebisen fortsätter att blinka. Den kan förmodligen se vad som händer inne i livmodern, till exempel skiftande ljusnivåer och rörliga ljuskällor.
Nu omges bebisen av ungefär en liter fostervatten, men det blir mindre när den blir större och det blir trångt. Din expanderande livmoder trycker på diafragman, vilket kan göra att du känner dig andfådd och har svårt att andas ordentligt, men det är en naturlig följd att att det är trångt där inne.

hej! idag är jag ledig. jag o kim har varit hos bm och kollat läget. allt ser så bra ut så... pratade om andning, avslappning, förlossningen och smärtlindring.
järnvärdet var påväg upp, och jag har gått upp 8 kg nu =) 

annars ser dagen lugn ut, ska bara softa hemma, diska, städa, gå ut med wilma. men IKVÄLL blir det rihanna med becca. ska bli såååå kul!!!

Under den sista trimestern blir din kropp snabbt tyngre, ämnesomsättningen ökar och det är vanligt att man svettas mer än vanligt på grund av det. Under den tredje trimestern är det bra att man går upp mer än 1 kg, men mindre än 3 kg/månad.
Nu kan även personer i din omgivning ta del av barnets rörelser genom att känna på magen. Magen kan ibland bukta ut märkbart på ena sidan beroende på hur barnet ligger. Placeringen av livmoderns övre del är ungefär mitt emellan naveln och bröstbenet.

Barnet: Alla sinnen är nu utvecklade. Barnets pupiller är så pass utvecklade att de ser skillnad på ljus och mörker. Barnet kan känna smärta och reagera på skarpa ljud utanför livmodern. Förmågan att minnas har utvecklats, barnet lär sig att känna igen mammans röst och andra personer som mamman umgås

Den här veckan väger bebisen drygt ett kilo och är ca 38 cm lång från topp till tå. Ungefär vid den här tiden kan bebisen öppna ögonen och vrida på huvudet och en stark ljudkälla lyser på utsidan. Den blinkar med ögonen och har ögonfransar
Underhudsfettet bildas och skelettet utvecklas, även om det fortfarande är mjukt och böjligt. Benstommen hårdnar inte ordentligt förrän efter födelsen.
Nu ligger slutspurten framför dig.
Det kan kännas som om du varit gravid i evigheter nu och samtidigt kan man känna oro över förlossningen.

var har den här veckan tagit vägen? jag blir lite rädd över att tiden går så snabbt. nu är det bara 80 dagar kvar till bf. 80 DAGAR! hjäääälp.

vi var på oxbackskliniken i tisdags. mätte magen som växer som bara den, lyssnade på lilla hjärtat, kollade mina värden och vikt. allt var bra, förrutom att jag ska dubbla järntabletterna eftersom järnvärdet fortfarande var lågt. viktuppgång såhär långt är 7 kg. känner mig  mycket tyngre. jag blir typ anfådd över minsta lilla.
igår var vi på en förlossningsföreläsning på sjukhuset. jättebra info och så men jag känner att rädslan och att det är nära nu smyger sig på. jag är inte rädd för själva förlossningen... jag är rädd för det efteråt! ETT BARN. jag vet inte hur man gör då... det är så konstiga tankar och funderingar som flyger runt i huvudet just nu.
men det känns bra att vi har fått info om alla smärtlindringar, nästa gång vi träffar barnmorskan ska vi gå in mer på detalj om de olika sätten.

pratade med cecilia igår också. hon fyllde 25, va i indien och levde livet. önskar att jag kunde åka en snabbis och hälsa på =)

nu är ju v.28 snart slut... det går så snabbt nu så jag knappt håller koll...


Livmodern är nu så stor att den påverkar hur du kan röra dig. Du kan fortfarande vara aktiv, men kroppen säger ifrån om du tar i för mycket. Då kan du få sammandragningar vilket innebär att livmodern drar ihop sig och blir hård. Det kan komma när du går fort eller är kissnödig. En sammandragning håller i sig i 10–30 sekunder, för att den ska släppa behöver du stanna upp.
Framöver blir besöken hos barnmorskan allt tätare. Man ser över att Symfus-fundusmåttet går uppåt i den takt som det ska och att kroppens värden är goda. Man kontrollerar järnhalten i blodet, sockerhalten, blodtryck och fosterljud.
Nu kan du få humörsvängningar igen, när kroppen börjar kännas tyngre och magen mer otymplig.
Barnet väger nu cirka 1000 gram och längden är omkring 35 centimeter och fötterna mäter fem centimeter. Hårstråna på huvudet är ganska långa. Mjölktänderna under tandköttet är färdiga. Barnet ökar nu i vikt cirka 27 gram per dag och har börjat drömma.

åå nu är jag sen igen. jag ska hämta upp cecilia och sen ska vi till flamman och hälsa på becca.
men jag blev fast i sängen med massa tidningar. läste en artikel om amanda widell (mannen i hennes liv är alex shulman).
det kändes som hon berättade om en liten del av mitt liv. efter 7 veckor blev de gravida med dottern charlie.

typ samma sak hände mig och kim. det var inte meningen, man trodde att man hade koll, man viftade bort tankar och tänkte näää sånt händer inte oss, och när det hände tänkte man först inte tanken att vi skulle behålla det. 
men som amanda beskrev det, barnet kom till av passion.

Jag tror på att skaffa ett riktigt kärleksbarn.. va tusan, hela mitt liv (och mitt liv har sedan jag blev delägare gått ut på att jobba och prestera) företaget har varit mitt barn, jag blir så uppgiven och ledsen när vi tappar omsättning nån månad, eller när vi har inbrott eller bara när en kund känner sig dåligt bemött. det känns rakt in i hjärtat. visst nu är det bara en pytteliten del av all glädje jag får. nöjda kunder som uppskattar en, gör hela min dag. man känner sig duktig och VILL bli ännu bättre. bättre självförtroende. 
varje annons känns kul, möte med säljare, nyheter, nya koncept, mässor.
jag tänker mycket. jag tänker på hur ska jag göra det bättre, hur ska jag lösa detta för att få företaget att gå bättre. jag försöker verkligen.
såklart är det jobbet jag tänker mest på nu under graviditeten. jag tänker inte på förlossningen, jag är inte rädd...orolig. inget. jag tar dagen som den kommer. men jag tänker såååå mycket på hur företaget går när jag inte kommer att finnas där. de anställda litar jag 100% på, men de kan ju inte veta hur jag tänker. eller vad jag vet. de gör på sitt sätt. som min pappa. han gör på sitt sätt - och det är inte mitt sätt! jag måste våga släppa taget och koncentrera mig på att min nästa uppgift: att vara mamma. o efter ett tag kommer jag tillbaka och tar min roll i företaget igen. det känns så jäkla jobbigt. men det ska gå!

jag älskar kim och jag kan inte planera allt, med karriär och hus och känna sig redo. då blir det ju försent. när skulle JAG ha kommit på tanken; nä nu har vi allt klart nu skaffar vi barn. nej...det är inte jag.
som sagt, vårt barn är ett kärleksbarn som blev till av passion och massa kärlek. allt är rätt och jag kan inte önska mig en bättre pappa till mitt barn.

jag vet egentligen inte vad jag har skrivit om...osammanhängade kanske. men jag kände bara min hjärna behövde avlastas lite.

NU DUSCH OCH HEM TILL CILLA. bye.

just det, ska hämta mamma, pappa o wilma på arlanda idag kl 18.30.

Nu är bebisen lite drygt 35 cm lång från topp till tå och väger strax över 760 gram. Ögonen kommer att börja öppnas kring den här tiden och mot slutet av sjunde månaden kommer reaktionerna på ljud att mogna, eftersom hörselnerverna är mer utvecklade då. Bebisen fortsätter att ta små "andetag" som träning inför livet utanför, även om den än så länge andas fostervatten istället för luft.

Jaa... allt är som det ska. tror jag. jag blir lättare andfådd.. när jag irrar runt på jobbet... eller stan=) fick första rejäla kicken idag. kändes mysko. jag blev helt paff att den liksom är kapabel att få in en sådan spark.
magen växer...svårare att hitta på kläder i morgon-stressen.
nu går det fort fram!

måndag = ny vecka. känner ingen direkt skillnad från förra veckan (fast kim tycker att magen växer vaaarje dag) det gör inte jag. tycker att den har varit den samma i 2 veckor nu.
vet inte riktigt hur jag ska sova bara för inget känns bekvämt, men när jag väl somnar så sover jag bra. jag kan fortfarande inte TRO att det ligger en bebbe där inne. så overkligt... när går det upp för en? när bebisen är ute? o nu när den är så stor och rör på sig så mycket borde väl hjärnan koppla? nej... tydligen inte. jag förstår inte. jag kan prata om graviditeten med allt o alla men jag fattar inte det är MIN bebis vi snackar om. min o kims bebis... som inte kommer få något namn. inget känns rätt. vi kan prata om det varje kväll men tystnar efter en stund och inser att det inte är någon idé... vi ändrar oss heeeeela hela tiden.

jag vill passa på att säga att jag höll mig på hela bion igår... rekooord. jag som kissar var 15 e minut.

så nu lite fakta.
Bebisen väger nu nästan 660 gram och är ungefär 35 cm lång från hjässa till häl. Nu har den fått lite kroppsfett och ser mindre "mager" ut. Sinnenas utveckling har kommit en bra bit på väg. Undersökningar har visat, att ett 26-veckors foster reagerar på beröring. Om du lyser med en ficklampa på magen kommer bebisen att vända på huvudet, vilket betyder att synnerven har börjat fungera.