emelie

det börjar bli tungt. sådääääär tungt så man bara vill slänga upp benen på ryggen och inte känna av tyngd längre. bada i ett jättestort badkar som är sådär härligt varmt så att man inte skulle känna ett skit. inte känna av kroppen. 
som när man är onykter i det där sköna stadiet. man känner att man orkar vara uppe hela natten och dansa som om det inte fanns någon morgondag. så vill jag känna igen!

jag vaknar på nätterna. ibland mår jag illa, maten sitter liksom i halsen. ibland har jag ont i bäckenet. det hälper att gå upp en sväng, luta sig eller rulla med nedre kroppen. ibland är Kim också uppe och masserar. fan vad jag inte skulle klara det här utan honom.
sömnen blir ju helt klart rubbad av det här, men det känns faktiskt inte så mycket längre. jag har blivit van att aldrig få sova en hel natt.

MEN, jag har det bra. vi har det bra. Nu är det inte långt kvar och jag skiter i hur ont jag har, hur trött jag är hur allt är fel, hur allt ska gå, hur mycket jag oroar mig i onödan, FÖR att snart är min älskade unge här hos mig och det får liksom allt annat att vara pissenkelt.