emelie

Igår var det 5 juni och min o Kims förlovningsdag (8 år) men jag mådde inte så bra och vi skulle spela golf osv men det gick inte. Så vi tog en promenad i solen å hämtade Junia från skolan å sen hem för att göra oss klara för att åka till Kallfors - till Mary å Sam där vi firade Mattiece student. Allt var så lyckat. Vädret, maten och sällkapet. 

Åkte hem rätt tidigt för jag var så trött. 

Men sista veckan har jag vaknat på nätterna av det onda och varit panik hungrig (har aldrig haft den känslan i hela mitt liv) typ att, äter jag inte något NU så dör jag. Så kan jag äta tex 2 oliver å så är jag mätt. 

Men ja, nu fick jag i alla fall nog och åkte till husläkarjouren å fick tid direkt. Och domen är magkatarr o början till magsår. Så nu ska jag ta det lugnt och äta den här medicinen i 30 dagar. Om jag inte blir bättre på några dagar så ska vi gå vidare med saken men just nu känns det bara skönt att jag fått ett svar på vad som är fel. 

Och det lite komiska i det hela är ju att jag bara upplevt "positiv" stress under de senaste veckorna.  

Min stress är inte jobbrelaterat, relationsrelaterat eller att jag är i någon slags sorg-process. Jag har helt enkelt rest och levt livets glada dagar alldeles för hårt. 

Sjukt. 

Men men... nu så. Nya tag. Men nu vet jag hur det känns när kroppen säger stop.