Många tankar...
Min första kund imorse, en äldre man i byggarbetskläder uttryckte sin frustration för mig. Han sa att han nästan inte kunde tänka klart. Han var arg... och ledsen. Men jag hörde på honom. Det är inte ofta jag hör en man som höjer sin röst om mäns våld mot kvinnor. Men allt han sa berörde mig.
Kim...
Vad har han gjort med henne?! Jag tänker på hennes dödsångest. Instängd i den där ubåten med honom. Fan, jag vill inte tänka.
Hon ser glad ut när hon står där i ubåten och vinkar. Hon skulle göra sitt jobb.
Från att "ha släppt av henne i land" till att stycka och dränka henne.
Jag får nästan panik när jag tänker på hennes sista minuter...
Det är inte ofta jag är rädd, jag kollar inte över axeln när jag är ensam i spåret kl 22 på kvällen, eller när jag har gått själv hem från krogen sent om natten, tagit taxi hem själv... pratat och haft kul med okända killar. Men jag är LIVRÄDD för mina flickor. Det räcker med att de blir tillsammans med fel kille, som kanske misshandlar. Eller så kanske de bara ska till jobbet och träffar en främmande man som bestämmer att dig ska jag ta. Ta livet av. Mina tankar bara skenar iväg när sådant här händer.
Livrädd.
Det är sådana män som får mig att börja känna hat, rädsla och ångest. Jag hatar det. Jävlar.
Jag vill kämpa men jag vet inte ens vart jag ska börja i den här världen.
🌹🕊
Kommentarer
Trackback
