emelie

33 år, driver LjusExperten i Eskilstuna. Bor i Södertälje tillsammans med Kim och våra döttrar Junia & Alicia som är åtta och sex år gamla. Att omges av familj och vänner är det bästa som finns!

Lugnare tider

Imorgonbitti åker mina föräldrar till Grekland, Kim ska skjutsa dem vid 04.30. 😱

Pappa kommer hem en snabbis i augusti annars så flyttar de hem igen i oktober. 

Kommer bli tomt nu, speciellt för barnen som hänger med mamma varje vardag. 

Hon hämtar dem från fsk kl 15 så de inte behöver gå så långa dagar. Kim jobbar i och norr om sthlm och då kan man inte direkt lita på trafiken. 

Så det har varit väldigt smidigt för oss att inte behöva stressa och hämta barn. Och speciellt roligt för tjejerna att leka med mormor. 

Det har varit guld värt, tack för det mamma! 

Så från och med nästa vecka har vi gjort om planerna här hemma. Jag som alltid lämnar på morgonen ska nu hämta istället. 

Kommer bli bra det, från och med nästa vecka fram till sommaren jobbar jag till kl 15. (Utom onsdagar som är heldag) Snacka om lyx när man är van att komma hem kl.19-19.30 och bara hinna äta och natta barn. (Och plocka undan, sätta på en tvätt, ta undan disk och sedan försöka somna innan midnatt) 

Sen ser vi fram till semestern i maj. 

Junia har tjatat i över en månad om jag har köpt biljetter, för man kan inte åka utan biljetter, söta unge... 

Nu är i alla fall biljetterna betalda och jag och tjejerna åker den 12 maj. 

Helt ok pris, betalade ca 8000:- för oss tre, tur och retur. Tror de kommer gå betydligt lättare än förra året, nu har båda barnen egna säten och bara jag har en laddad iPad att ge dem kommer det gå bra! 

Alicia förstår nu också. Fast hon kan fasen vara jeeevlig för det. Lägga sig raklång och skrika tills hon får som hon vill, tror aldrig Junia betedde sig så. Jag kunde muta junia, det funkar inte med Alicia. Hon är mer envis och VET att hon kan få som hon vill. Säkert bara för hon är lillasyster och Junia har gett med sig så många gånger. 

Kim kommer ner till oss vår andra vecka och vi åker hem tillsammans. 

Hans jobb krockar lite med resan och jag har lite att fixa med där nere och känner att 1 vecka är för kort tid. 

Det enda jag tycker är jobbigt är att vinka hej då till Kim på Arlanda. Med barnen i händerna går vi ifrån pappa Kim. Det är sååå jobbigt! Skulle nästan vilja att någon annan skjutsade oss. Så jag slipper det där farvälet. 

Sen när man kommer in genom passkontrollen är det inte jobbigt längre, orkar bara inte se in i hans ögon... För då är det kört, mina tårar kommer varesig jag vill eller inte! 

Men sen så börjar man räkna ner dagarna tills han kommer ner till oss. Det är faktiskt en sån obeskrivlig känsla att åka ner till hamnen med vår bil och hämta honom från båten. 

Det pirrar i hela kroppen, man har längtat och förberett massa gott med barnen osv. Nästan som man är nykär. 

Den känslan är värd allt.

Som sagt obeskrivlig. (Ni som har/haft distansförhållande känner nog igen känslan 😉) 

Jag vet hur det varit de gånger jag och min sambo varit ifrån varandra en lång tid. Särskilt som förra året då vi var ifrån varandra i två månader. Det var tufft men det gick. Tack och lov för telefonen. Var nästan lite pirrig när vi skulle ses som när man är nykär som du säger 😊

Jag har rest med barnen utan Robert 2 gånger och förstår precis vad du menar med den där Arlanda känslan.
Ni verkar ha ett så himla fint förhållande du och Kim så kan tänka mig att du känner dig nykär när ni ses igen.
Måste dessutom vara underbart att ha "ett andra hem" att kunna åka till och sola/ bada njuta.
Är poolen osv klara som dom skulle bygga?
Kram