Kör

Har varit sänkt hela helgen. I lördags var det bara att inta soffläge med mjukiskläder efter jobbet. Knaprat Alvedon och hinkat honungs té.
Kim lagade en riktigt god lördagsmiddag och då mådde man ju lite bättre..ett tag i alla fall. 
I söndags mådde jag lika dåligt och tog en nap med Alicia i två timmar mitt på dagen. Det behövdes! 
Vete fasen, känns som en långdragen grej jag åkt på men det blir väl så när man inte vilar upp sig. 
På eftermiddagen satt jag och beställde julen från startrading. Veckan som kommer får jag ta tag i konstsmide, Rydéns och PR Home. Känner att vi har ganska bra koll och har saker och ting under kontroll. Däremot är jag mer bekymrad över personalstyrkan för tillfället. 
Det blev lite mycket nu på en gång, några är sjuka och mitt i allt åker min far till Grekland (idag) Men han får helt enkelt komma hem igen om det inte går för jag kan inte jobba "normalt" förrän  inskolningen med Alicia är klar. Och det är om en månad. 
Idag har två hostiga barn fått följa med mig till jobbet. Gjorde en rolig grej av det med bra party musik i bilen och snälla Alex fixade en riktigt Junis-glass. Hon fick en rosa bägare, med slagstaglass med lakritsströssel, chokladsås, chokladboll och kex! Man får äta sån glass när man är dålig. Så fick hon en liten present med glassen också. 
Vi käkade korv med bröd till lunch. 

Vi har så jäkla många bollar i luften nu så jag knappt vet vart jag ska börja. Hela vårt liv ligger i flyttkartonger i ett hyr-förråd. Jag åker hit och dit är överallt.
Jag gör oändliga listor. Både på pappret och i hjärnan. 
Jobblistor, veckolistor, scheman, vem hämtar och lämnar, mat-schema. Sen mitt i allt tänker jag på denna fyra-års plan vi måste lägga upp på jobbet...
Jag har ingen aning om framtiden men man försöker planera. Sen får man se om man lyckas följa den. 
Men jag känner att jag lever. Det bästa med det här är väl att jag och Kim jobbar mot samma mål och är ett bra team. Ibland är det skitsvårt för man sitter liksom och jämför vems företag som ska prioriteras. Larvigt. 

Min pappa säger alltid att man måste våga chansa för att vinna. Jag har svårt för det för jag är så himla rädd för att misslyckas. Jag skulle liksom behöva en person att misslyckas med för jag vete fasen om jag pallar det själv. 

Nu vill vi bli friska. Jobba och gå på dagis. Rutiner HEJ vad jag saknar er!
Vi har nedräkning till nästa semester. 
Men först miniledigt under påsken. Åh härligt! 







Kommentarer
Postat av: Mikaela

No stress <3

Svar: Ska försöka ❤
emelie

2015-03-23 @ 22:08:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0