emelie

Såklart att man som andrabarns förälder känner sig säker på förskolan, känner personalen och vad de pysslar med men jag säger bara OJ. 

Trodde Alicia skulle vara fastkilad på mitt ben när vi kom till förskolan men icke! Hon är nyfiken, kryper ifrån och söker kontakt, tittar vad de andra barnen gör osv. Visst hon har mig under uppsikt men detta går ju fint! 

Hon använder sig åt sin krypstil än sålänge, det går fortast då. 

Vilan - inga problem (vet att Junia somnade 3e dagen) Alicia somnade som en stock och sov 2 h. 

Då kunde jag få smita ut och leka med Junia och hennes kompisar. Åh vad vi har lekt, känner hur dammig och sandig jag är för jag har typ legat ner i sanden med massa barn över mig. 

Men kul är det! 

-Junia's mamma kolla på mig, Junia's mamma ska vi leka, Junia's mamma du är hök, Junia's mamma ska vi baka.., går ju inte att säga nej när man blir kallad Junia's mamma ;) 

När Alicia vaknade efter vilan så var det inga problem, hon verkade inte sakna mig så jag höll mig borta tills det var dags för hemgång kl 14. När jag hämtade henne kom hon såklart på att jag hade varit borta och blev jättemammig. Men vinkade glatt hej då när vi gick ut genom grinden. 

Imorgon kör vi på igen, men på måndag är det Kim som lämnar kl10 och jag hämtar kl 15... Spännande! 

På eftermiddagen blev det lek i badparken med MJ, barnen, Maarit och hennes Julian och Vendela.