Hej bloggen

Herregud, ansvar är så mycket tycker jag. Jag har ansvar över mina barn. Jag har ett ansvar över att min relation till Kim ska vara bra. Inte perfekt, inte dålig. Den ska fungera och vara bra. Ansvar för att fortfarande hålla kontakten med alla vänner (som kanske inte infinner sig i samma skede i livet som mig). För jag vill ha kvar allt även om jag är förälder. 
Men jag har också ett ansvar över ett företag som SKA omsätta x-antal miljoner /år annars är det bye bye för mig och de anställda.
Så vips, där kom det lite mer ansvar. 
De anställda har ju också familjer och barn som skulle drabbas om vi inte fick företaget att gå runt. Vi ska göra det tillsammans, men i slutändan är det mitt ansvar. 
Jag sköter allt som jag ska, sluta oroas över att min svärfar ibland vabbar (hände en gång under 2013), eller att jag och Kim går på bio tillsammans en gång i halvåret. 
Bara så ni vet så börjar jag jobba om en vecka och TADAaaaaaa min mamma ska ta hand om Alicia om dagarna. Så ös på skit om det nu. 
Jag vet vad ansvar är, jag lovar.  Däremot har jag svårt för människor som inte respekterar och inte försöker förstå hur andra familjesituationer ser ut. 
Jag respekterar alla er. Jag reflekterar inte om ni har barnet på dagis mellan 7-17, för det är säkert så att ni måste ha det så för att livet ska fungera, för annars skulle ni väl inte ha det? 
Jag tänker inte mycket på dem mammor som aldrig får hjälp av sina egna föräldrar med barnvakt, ni kanske inte har bra kontakt? Vissa kanske inte ens pratar med varandra? 
Eller hur funtade är föräldrar som har råd att köpa den ena onödiga inredningsprylen efter den andra eller mössan för "bara" 79,90:- på H&M fast ungen har 32 st i byrålådan, men man har inte råd att öppna ett framtidskonto och sätta in pengar till sitt barn så de kanske kan få det där körkortet när de fyller 18, eller kanske kan man spara så mycket så det blir en handpenning på en framtida lägenhet? 
Föräldrar som överför sina rädslor till sina barn, fy skäms! Bara för att du är osäker och orolig över allt, rädd för mörker, tillit till andra människor, ungen får inte gör det, eller det eller det! 
Föräldrar som röker?! (Whaaat) 
jag kan fortsätta men tror ni inte orkar läsa längre... Men tror ni fattar min mening. 
Jag kanske inte håller med hur andra familjer tänker och agerar, men jag respekterar! Och därför hänger jag inte ut andra mammor i min blogg. Om jag gjort det så sorry, inte meningen. 
Punkt! 



Kommentarer
Postat av: jossan

många ansvarsområden..
men var det tänkt från början att du skulle börja jobba fast Alicia är så liten? kan inte kim va föräldrarledig?

Svar: Ja...
Jo jag visste från början att jag var tvungen att börja i oktober.
Kim är den enda anställda på sitt företag. Om han är hemma förlorar han alla jobb, så småningom sina kunder och såklart drar ju företaget in 0 kr.
Årsredovisningen skulle inte vara på många kr då eftersom ingen annan drar in pengar till företaget. Så det funkade inte, men vi hittade en annan lösning som funkar utmärkt tills jag kan gå hem igen. (När vår högsäsong är slut)
emelie

2014-10-03 @ 19:04:51
Postat av: Linnéa

Heja Emelie säger jag! Det är helt upp till er vilka lösningar ni anser vara bäst för ERA barn. Skit i vad vissa skriver då vi som sagt vet att det ofta är långt ifrån sanningsenliga, förmodligen ren svartsjuka! Kram

Svar: Tack för kommentaren ❤👍
emelie

2014-10-05 @ 20:00:39
Postat av: Anonym

Tycker de är skitbra att ni har så många människor runt er som älskar era barn och som ni/dom känner trygga med.
Skit i va alla prettomorsor säger, avundsjuka kallas de!

Svar: Det är verkligen kul att våra vänner också har intresse att vara med våra barn. Guld värt!
Tack för en peppande kommentar!
emelie

2014-10-06 @ 17:40:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0