emelie

Kim skjutsade oss till Arlanda. Trodde Junia skulle bli så ledsen när han åkte men hon brydde sig inte alls. Skönt faktiskt. Sandra fick henne att komma på andra tankar om jag säger så. 

Vi checkade in, jag hade Alicia i selen och väskor och påsar i händerna. Sandra tog Junia i lånevagnen. 

Gick smidigt på Arlanda. Fick i oss lite frulla också. 

07.10 gick planet och jag och Alicia satt några rader innan Sandra och Junia. 

Fanns två platser lediga bredvid oss och jag frågade flygvärdinna om min tvååring och kompis kunde ta platserna. Ja självklart sa hon. 

Men efter 2 min kom hon tillbaka och sa att hennes kollega lovat bort dem till en överviktig man som tydligen inte fick plats i en stol. Ni kan ju fatta att jag blev lite irriterad. Här sitter man med ett spädbarn i famnen en tvååring som ska flyga typ som för första gången för hon minns ju inget annat. Och så tar en tjockis man de platserna och jäser ned sig med en chokladkaka och Expressen bredvid en. Han hade ju definitivt inte betalat för två platser utan såg sin chans. 

Aja. Jag klämde ner mig hos Sandra och Junia när vi väl kommit upp i luften. Sandra fick ha Alicia i knät och jag hade Junia. Alicia sov hela resan så det var ju enormt skönt. Junia sov ca 45 min. 

Jag säger bara det, jag skulle inte ha klarat att åka själv med barnen. Rent mentalt skulle jag ju ha klarat det och om jag hade gett mig tusan på att klara det så skulle det ha gått men jag skulle inte rekommendera någon att åka med ett spädbarn och en tvååring. Kan inte sätta den pressen på en tvååring att ta ett sådant ansvar. Bara det här att ta bussen från planet till gaten. Man har inte armar nog för väskor och barn för att det ska funka. Visst man kan be någon men då skulle jag ha fått be personer om hjälp typ var 10e minut. Hämta väskor från bandet, ta taxi till hamnen, köpa biljetter osv osv. Jävla väskor bilbarnstol vagnar och hej kom och hjälp mig. Sen Junia är ju i en liten klass för sig. Hon är absolut inte blyg/rädd så på flygplanet när vi skulle byta blöja sprang hon fram till folk och vid flygplatsen sprang hon ifrån. Då är man ganska så tacksam över att man hade Sandra med sig. Men hjärnan blir lätt överbelastad en dag som denna.

Aja, väl framme på Kaly kom papps och hämtade oss. 

Vi kom fram och möttes av världens gladaste Wilma och såklart bubbel ;) 

Det blev trerätters tidig middag och vi satt och pratade tills ögonen gick i kors. (Typ kl nio hehe) 

Skönt att vara här igen!