emelie

Alicia. Min minsta tös börjar bli stor.

Hon är snäll. Många veckor har gått sedan hon visade något tecken på magont.

Hon sover fortfarande ganska mycket tycker jag. Ca fyra ggr om dagen 30-60 min. Somnar för kvällen vid 22.

Har inte börjat med barnmat på burk än, vi lunkar på och tar det som det kommer. Det står liksom inte högst upp på listan. Hon får smaka på det vi lagar eller har hemma.

Hon vill inte alls "stå" upp utan viker undan benen så fort vi testar. Hon vill vara med, jämt!

Hon skiner upp när hon möter andra barn och skrattar som bara den när Junia leker med henne. Hon är jättenöjd i sin bumbo, så hon kan se vad vi andra pysslar med.

Babygymmet är ett minne blott, nu ligger hon max 5 min innan hon blir uttråkad. Ska plocka fram gåstolen. Bygga upp med en filt så blir det mer stabilt. Det kanske blir en hit!

 

Annars så tycker jag, som flera andra, att barnen är olika. Utvecklas olika.

Men jag är också förändrad som mamma sedan förra gången jag gick igenom den här bebistiden. För det första så har Alicia varit svag och sjuk. Det gjorde mig till en mycket orolig och osäker mamma. Fast det var en mycket kort period så tog det hårt på mig. Jag har behandlat mina barn olika, det vet jag, men jag har inte gjort det med mening. Inte att jag gett den ena mer eller mindre kärlek osv, men jag har varit så överbeskyddande med Alicia att jag  inte känner igen mig själv. Det är svårt att förklara och svårt för mig att sätta fingret på vad som verkligen ligger bakom detta... men jag tror att jag alltid har känt att jag måste vara nära Alicia. Varför vet jag inte?!

Med Junia kände jag inte alls såhär, jag var mycket mer säker på mig själv då och mina känslor. Om hon sov borta en natt så tänkte jag faktiskt inte så mycket på det, jag oroade mig inte för 5 öre, kände bara saknad. För att jag var SÅ säker på att JUNIA klarade allt och var stark och glad.

Man ska inte förhasta och göra saker man egentligen inte har lust med. Men nu känner jag faktiskt ett lugn. Tycker Alicia är en väldigt stark tjej och kommer klara sig galant utan mig när den dagen/natten kommer.

 

Nä nu ska jag sova!

Natti!