Graviditet nr 2

Positivt gravtest i v. :
I vecka 6 

När jag berättade för….

Mamma/Pappa: 
Åh minns inte, kanske vecka 9? 

Bästa kompisarna:
Samma, runt V. 9 

Resten:
V.11 - 12 

Vår barnmorska heter:
Lena på Oxbackskliniken 

Vikt vid inskrivning:
54 kg 

Vikt vid förlossning:
Vet ej, nu V. 38 ligger jag på 65 så kanske 67? 

Mat jag fastnat för:
I början blev det mycket ravioli på burk hehe, typ det enda jag åt! Men sallader och åhhh parmaskinka. Choklad har jag överkonsumerat! 

Mat jag spyr av: 
Samma som när jag väntade Junia. Grillat. Köttiga köttbitar. 
 
Illamåendet började:
Redan innan jag testade positivt så typ i V. 5 

Och slutade:
Runt vecka 18...

Första mammakläder: 
Jag har bara köpt ett par leggins och 2 linnen (vad jag kommer ihåg) 

Första bebisprylen:
En newbie sparkdräkt 

Första sparken:
Åh detta är så svårt, först var det ju fladder och inga direkta kickar. Men jag fick vänta ganska länge på första sparken ... V. 18 kanske. 

Kön jag tror: 
Flicka! 

Namn: 
Ja, så var det detta med namn. Jag säger nej på den frågan. Vi kommer inte överens. Junia tycker Ebbot ;) 

Vad har hänt med min kropp?: 
Samma sak som förra graviditeten, nästan bara mage. Några bristningar på magen och låren. Tjockare hår, fetare hy, svajigt humör, men envis med att jag ska klara allt. 

Hur jag motionerar:
I början gick jag på zumban som vanligt, men annars så håller jag igång på jobbet. 

Konstiga saker jag gör:
Hmm, ja konstiga och konstiga. Jag vet inte, har väldigt lätt att börja gråta för småsaker på tv osv. 

Kommentarer jag fått:
Den här graviditeten har ju magen varit i fokus eftersom den blev rätt så stor - tidigt. Många frågade om det var tvillingar eller om det snart var dags när jag hade 3-4 månader kvar. Men jag är faktiskt glad över alla kunder som dagligen säger hur fin magen är och önskar mig lycka till. Jätteroligt faktiskt. 

Konstiga råd jag fått:
Jag har inte fått några råd den här gången för jag vet ju liksom vad som komma skall så att säga.
 
Värsta minne: 
Har inget, bara det jäkla illamåendet de första månaderna. 

Bästa minne:
Tror faktiskt det var vår Palma resa för att då blev det liksom fokus på mig, Kim och magen. Inget annat störde vår lilla värld - att vi väntade barn. Vi pratade, spekulerade och kände att nu är det på riktigt. Kan ibland skämmas över hur lite uppmärksamhet denna graviditet har fått om man jämför med min första. I alla fall från min sida. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0