emelie

När fick du reda på att du var gravid? 7 juni 2013

Blev det en chock? Både ja och nej, jag hade mina känningar innan att jag var preggo men när testet var positivt blev jag faktiskt chockad.

Hur gammal var du? nyss fyllda 26 år

Hade du mycket halsbränna? hade ingen halsbränna

Spydde du mycket? jag spydde aldrig, men mådde frukansvärt illa och skallen snurrade de första 18 veckorna...

Var det någon favoriträtt som ändrades? som förra graviditeten så fick jag väldigt svårt för kött (köttbitar), som jag annars tycker om.

Hade du mycket foglossning? hade ingen foglossning

Hade du sammandragningar? mina sammandragningar som jag hade i mitten av graviditeten märkte jag inte av, min BM sa till mig en gång när hon undersökte magen, oj nu har du en sammandragning...eh jaha kände noll. grejen var väl att jag inte kände dem rejält förrän alldeles i slutet... v.36 kanske...?

Ditt sf mått som störst? oj, det vet jag inte.

Har du fått bristningar? jag fick bristningar på insida lår ganska tidigt, men de gick försvann, smörjde på som bara den med oljor (dock vet jag ju inte om det var det som hjälpte!). sen har jag på magen. ovanför naveln och runt där.

Trodde du att det var en pojke eller flicka? Jag trodde stenhårt på en flicka.

Vad hoppades du på? Åh..så svårt. Självklart är det ju en dröm att få uppleva att ha en av varje, men jag ville så gärna ha en tjej också. För Junia. Att se två systrar växa upp tillsammans skulle också vara så kul. Det spelade verkligen ingen roll!

Hade du mycket vätska i kroppen? Nej

Hur mycket gick du upp i vikt?  11 kg

Hur ser du på graviditeten idag? Oh den gick fort! Helt otroligt fort. Men om jag bortser från mina första illamående veckor så hade jag en fantastisk graviditet och jag kunde jobba fram till V.39. Hade inte speciellt ont någonstans. Såklart att man blev trött, fick ont i rygg och bäckenet osv med det får ju alla i slutet. 

Hur ville du att din förlossning skulle se ut? Ville och ville, jag visste ju att det skulle gå snabbt så jag hade inte direkt planerat så mycket (det hade jag vid förra förlossningen) synd bara att min hjärna inte kopplade att mina som jag trodde var sammandragningar var riktiga värkar, för jag hade planerat att få ryggbedövning och hinna pusta ut och "chilla" lite innan själva krystandet.

Gick du över tiden? Njaaaoooaa. 4 timmar ;) BF 2 feb, hon kom 3 feb 04.00.

När började din förlossning? 2 feb, vid 20.00 började jag få sammandragningar/förvärkar. Riktiga värkar 02.00.

Hur lång tid tog det? Kom till förlossningen 02.46 och hon kom till världen 04.00

Hur mycket var du öppen när ni kom in? 10 cm

Vad tyckte du var jobbigast? Den här gången var det jobbigast att krysta ut bebisen. Jag var inte riktigt beredd på att göra det direkt. Jag var rädd för att kroppen inte hade hunnit med och att det gick för fort. Just där och då tyckte jag att det var sjukt jobbigt att inte föda med bedövning - som jag hade planerat.

Om jag hade fått göra om allt skulle jag ha åkt in betydligt tidigare, litat på min kropp och sagt nej till rösterna i mitt huvud som sa nej du kan inte åka in nu, du är säkert inte ens öppen, du kommer bli hemkickad, du har väckt Junia o dina föräldrar i onödan osv. 

Var du rädd för något? Jag blev rädd när BM sa att det inte skulle bli någon ryggbedövning och att bebisen typ skulle komma NU!

Grät du? Jag grät när de la henne på mitt bröst och när Kim sa att det var en flicka.

Skrek du? Denna gång hade jag lärt mig att ta det lugnt med skrikandet och använda det som kraft istället.

Tog du nått smärtstillande? Lustgas

Blev du sydd? Nej
 
Dragen med sugklocka? Nej

Hur många var inne i förlossningsrummet? Kim, en barnmorska och en assistent bm.
 
Hade du någon nära med dig? Kim

Hur stor var bebisen? 3660g 51cm

Blev det en pojke eller flicka? Flicka

Vad fick hon heta? Alicia Åberg (mellannamnen är inte bestämda riktigt än)

Hur ser du på förlossningen idag?På ett sätt är det ju skönt att det gick snabbt, att jag inte behövde känna denna smärta i flera timmar. Det är jag tacksam över. Men jag känner väl också att BM var mycket mer förstående och "snälla" första gången jag födde. Nu var det mer ; du har ju gjort de här förr, du vet vad du ska göra osv, hade inte lika bra stöd från deras sida. Vilket är lite tråkigt men jag vet inte, allt gick så fort så jag kanske överreagerade. Men det är en helt otrolig upplevelse och jag är så glad över hur fort man glömmer hur jävla fruktansvärt ont det faktiskt gör för annars skulle jag aldrig gjort om det. Alla tycker olika, alla förlossningar är olika, jag tycker inte det gör ondast att öppna sig från 0-10 eller när barnet ska ner i förlossningskanalen eller va tusen det kallas. Det som typ tar knäcken på mig är krystandet. När huvudet är precis  i öppningen och åker tillbaka lite när värken är över och man ska ta i igen. 

Var allting värt det? Jag skulle kunna vara gravid i flera år (däremot räcker det med en förlossning vart annat år ;) om belöningen skulle bli en liten Alicia. Mitt hjärta slår för mina barn.