emelie

Är ett test för fosterdiagnostik. Ett kombinerat ultraljud och biokemiskt prov (blodprov) för att se eventuell kromosomavvikelser hos fostret. Åldern och vikten på den blivande mamman vägs också in i testet. De gör en riskanalys av testet och sedan utgår man ifrån testet om man har hög eller låg risk att få ett barn med Downs syndrom.

Alla kvinnor har rätt att göra ett sådant test, men man brukar inte bli erbjuden att göra det om kvinnan inte är något "äldre" eller om man har det genetiskt i familjen/släkten.

Jag gjorde testet när jag väntade Junia så jag ville även göra det denna gång.
Anledningen till att vi vill göra testet är för att jag har Downs syndrom på min sida av släkten. Jag säger inte att jag skulle välja att ta bort ett barn bara för att den har DS men i så fall skulle jag vilja få veta det, tidigt i graviditeten och sedan ta ställning till det då.
Sånt kan jag liksom inte sitta och tänka på nu, tänk om osv. Utan vi ville bara veta om barnet var fullt friskt eller ej.

Ultraljudet gick i alla fall jättebra. Barnmorskan var hur go som helst och jag hade med mig Rebecca som stöd eftersom Kim inte kunde komma loss från jobbet.

Hon mätte hela bebisen och fick fina bilder på nacken. Hon studerade nackgropen noga och hon sa att allt såg ut som "vanligt" .
Eftersom vi skulle åka till Grekland 2 dagar senare fick vi vänta kvar för att få svar på testet direkt.
Och svaret blev: låg risk, 1 på 20 000 tror jag det var.
Att få se sin lilla bebis och få ett positivt svar sådär samma dag var helt otroligt skönt för hjärtat.