emelie

Junia sover nu, tvn är fortfarande på. Vi har kollat på Emil i Lönneberga.
Rummet är alldeles svalt och mörkt och snart somnar väl jag och Kim också.
Jag ligger och tänker på lilla bebisen i magen. Undrar om det är en flicka eller pojke.
Kommer h*n vara lik Junia? I utseendet kanske men i sättet?
Jag ser så mycket fram emot allt. Den allra första bebistiden och första året.
Men framförallt ser jag fram emot åren när vi kommer vara en familj på fyra och allt vi ska hitta på som familj. Barnen som har varandra, och vi som får vara med och se dem växa upp och börja förskola och skola. När de börjar få egna intressen, dans, simning eller hockey. Vem vet? Det är ju det som är så spännande. Vilka personer kommer de att utvecklas och bli?

Hur som helst, en dag i taget. Man ska inte hasta sig, livet är kort som det är men jag känner mig ändå lyckligast i världen över min, Kim, Junia och bebbens framtid.