emelie

Vet ni vad jag ser fram emot?
Att få leva så som jag fantiserade om att mitt familjeliv skulle vara.

Jag vet att Kim gör allt för att vi ska få det... senare.

Jag vet att Junia är världens enklaste unge som tycker det är urkul att vara borta hos farmor/mormor/farfar. På henne går det ingen nöd.
Jag brukar hämta henne efter jobbet, sen somnar hon i sin säng nästan direkt när vi kommer hem.
Inget gnäll, inte ett knyst, men det är just då, när hon har somnat och jag vet att Kim har x-antal timmar kvar i lägenheten, det är då jag känner mig ensam.
Önskar ibland att Junia ville vakna med mig vid 8 tiden på morgonen så vi kunde äta frukost tillsammans.
Men då är mitt tänk rätt själviskt va?

Nu ska jag krypa ner i sängen, good night.