emelie

det är lite konstigt egentligen hur man tänker. Junia har funnits i 7 veckor. 7 veckor...det är ju ingenting. fast när man var gravid var ju 7 veckor evigheter!
på 7 veckor har jag lärt mig Junias signaler. jag känner henne bäst. man har ett jäkla starkt band redan nu. helt otroligt, jag trodde aldrig i mitt liv att jag skulle känna så som jag gör. eller ja... få vardagen att gå.
har haft sådan ånget över jobbet så det finns inte! tänk att få vara mammaledig och inte tänka på jobbet så som jag gör. tänk att få njuta till 100%! (nu säger inte jag att andra mammor har det bättre, de har nog också sina "problem" att handskas med)
jag tänker ofta på om företaget skulle gå i graven... pratade med Björn för ett tag sen, han äger Farsta, Kungenskurva och Stinsens lampaffärer. Tyvärr har det gått så dåligt för Farsta butiken på sistonde så de är tvungna att slå igen. fy vilken mardröm. jag tänker kanske förmycket... nu är det inte så många månader kvar, i slutet av augusti ska jag tillbaka till min trygga miljö. kommer ju inte vara lätt att lämna Junia, men Kim fixar det mesta ;) och jag vet att vår framtid mår bäst över att jag har kontroll över vad som sker på jobbet och såklart så har jag ju friheten. Vill jag vara hemma nån dag extra i veckan när Kim är pappaledig så fixar vi det. Vill jag ha 8 veckors semester eller 10... eller 3 veckor så funkar ju det med. visst fördelarna väger ju upp nackdelerna att vara egen förtagare. Och än så länge har ju pappa vid min sida och medarbetare som jobbar för och inte emot. Bra sammarbete helt enkelt. synd bara att min hjärna inte vill sammarbeta...  
USCH varför tänker jag så mycket? tjejgrej...

NÄÄÄ nu räcker det för idag. ska inte tänka på jobbet något mer.
nu ska vi ut i det fula vädret. håller tummarna att wilma vill gå ;)

heeejsvejs.