nä men hej.

jag ska nu försöka komma ihåg allt vi gjorde... nå så var var vi?
16...natten mot 17 feb. tog nattbussen mot koh phangan. fick sämsta platsen, längst bak i bussen så man inte kunde fälla ner sätet. cecilia satt sig längst fram brevid en hostig människa. jag pallade inte.
försökte sova, men jag var så uppspelt och svettig på samma gång... bussresan tog väl sisådär 3-4 h. stannade en gång. kände mig som en flykting.
väl framme vid hamnen och catamaranen som skulle ta oss till ön, blev det ännu en timmas väntan.
båtfärden tog 3 h kanske? typ... när vi kom fram till KP var jag helt slut. ville bara lägga mig på stranden. cecilia hade fixat ett jättefint ställe som hette haad son och låg ca 35 min bort från alla supande-vrålaande-partyanimals. vi bodde precis vid havet, hade en egen lite privat strand (kändes det som) med massörer. goooosh vilken lycka. vi låg på stranden hela dagen, åt lunch vid klipporna och sedan avslutade vi dagen med massage. jag tog en aloveramassage eftersom jag var lite bränd.
vi gjorde oss klara och styrde kosan mot sunrise drop in(om jag ska beskriva detta hotell, lampor, skumparty, högsta jävla musiken man kan tänka sig ...usch för att jobba där...bara massa unga people) där anders, gurra, kim och danne väntade. ja... när vi väl kom dit fanns det ingen hejd. vi gick direkt till stranden. kollade in allt folk som vimlade på stranden. jag tog min första bucket. den bestod av en kvarting smirnoff vodka, en shark burk och is. ja...ni kan kanske förstå resten. dans...dans. skratt...dans. massa folk, hade kul. tappade bort cecilia, men som tur var låg hon hemma när jag o ruben äntligen kom hem. vi bestämde oss för att ta det lugnt nästkommande kväll. hahah trodde vi ja.


utsikten från vårt hotellrum på Haad Son




laddar upp




jätteglada över sina buckets =)


sådär ja nu börjar vi komma igång






















Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0