emelie

jag känner mig lite eeehh...okej jag känner mig kass för att jag saknar min kille.
det har gått 2 dagar sedan jag såg honom sist och jag längtar redan efter honom. är inte det lite patetiskt?
jag hade lovat mig själv att aldrig bli sådan som ödslar viktig rolighetstid på att tänka på en kille. 
nu kanske jag förstår er lite bättre (men fan inte hela vägen ibland), men det känns väldigt bra att ha något att se fram emot. jag ser fram emot arlanda 05.30 på torsdag. för då ses vi igen (och så är det ju alltid, förr eller senare så ses man ju igen) och då får vi ta igen alla timmar vi har varit ifrån varandra.