emelie

när jag var liten gjorde jag alltid en kalender som räknade ner dagarna tills vi skulle åka på semester. en nedräkningskalender som började 1 månad innan vi skulle åka. ett A4 papper med 31 olika små rutor och ju närmare resdagen vi kom, desto större sol var det i rutan. varje morgon gjorde jag ett stort kryss över en ruta. jag mådde bra av att vakna och se att man var en dag närmare friheten.

när jag var 6 år börjarde vi resa runt i världen (innan hade jag "bara" varit i europa) vi besökte thailand, då det fortfarande var "nytt" ingen vi kände hade varit där och det var inte alls så överexponerat som det är nu. allt var så himla annorlunda bara för 17 år sedan, heeeelt sjukt!.
vi åkte runt till olika öar och platser. tempel och allt man kan tänka sig. vi gick på grund med båten på den stora floden som går genom bangkok. jag fick ta på mig mammas klänning för att kunna gå i alla tempel eftersom vi inte hade en aning om att ett barn var tvungen att täcka axlar och knän. jag såg ut som...ja jag vet inte. klänningen var lite stor på mig. vi hade vattenbufflar som grannar. vi bodde i bungalows precis vid havet. en stege ner så var man på stranden. 
efter våra vintrar i thai provade vi på malaysia, indien, sri lanka o mexico.
jag har varit med om så mycket, men det är svårt att minnas allt och jag blandar ihop länderna lätt.
det blev jeep-safari i indien, vi åkte till té plantagen på sri lanka och såg på när de tillverkade lipton tea. jag har varit på olika snorkelturer, simmat med jätte-sköldpaddor och en gång träffade vi på en rocka och jag blev skit rädd! vi har blivit jagade av stora babianer på ödestränder. jag har gått vilse i bangkok.
vi har besökt mayaindianernas tempel, chicken itza (ca år 1400) är ett av världens sju nya underverk. den stora bollplanen med åskådarläktare där de spelade med offrade huvuden, jag har besökt botaniska trädgårdar och sett skorpioner, jag har matat hajar i thailand och varit på djurparker. jag har varit på massa olika markander och nästan blivit såld för 7 kossor i indien (skämt åsido) vi har fått motorstopp på en ingemansväg i mexico,  jag är bara så jävla glad att jag har fått möjligheten att få en underbar uppväxt med massa lärorika resor. mitt största intresse har alltid varit historian om dessa länder, därför har det blivit mycket besök i olika tempel, och historiska platser. kyrkor o gravar. när vi var i mexico blev jag lite besatt av frida kahlo. en mexicansk konstnär som dog på 1950-talet. hennes livshistoria berörde mig så jäkla mycket, och man ser verkligen hennes tragiska livsresa i hennes konst.
som sagt minns man inte allt, men jag tror att jag aldrig skulle varit den jag är idag utan min familjs resor.



Frida var med om en bussolycka där bla en ledstång i järn genomborrade hennes buk och livmoder, vilket skadade hennes reproduktionsförmåga. kahlo fick flera missfall - hon har påståtts ha varit ofrivilligt barnlös, men även ha gjort flera aborter. den här målningen säger väl de mesta...





El Castillo (slottet)
chicken itza ligger nära cancun på yucatánhalvön i mexico.
trapporna var och SER väldigt branta ut, 365 trappsteg till toppen. man fick verkligen hålla koll på vart man satte fötterna. längst ner stod en ambulans redo ifall någon skulle trilla...


bollspelplanen och läktarna.

oj va mycket det blev nu. kunde liksom inte sluta :) det jag ville ha sagt var.
NU ÄR FÖRSTA RUTAN KRYSSAD!