emelie

har gått...och jag känner en orolig känsla i hela kroppen. jag vill inte vara här... jag vill tillbaka. jag vill bara va. inga måsten, ingen kyla, ingen jävla ångest.
egentligen så ska jag vara glad, jag har haft 2 veckor på kreta och 6 veckor på kalymnos. jag ska fan bara hålla käften och vara nöjd, men det går inte. jag är så arg på mig själv att jag känner såhär. typ som när man hade världens viktigaste prov, eller när man hade uppkörning. en irriterande känsla, men den här gången vet jag inte vad jag är "orolig" över... är det jobbet? livet? mina val? ska allt vara såhär... mitt liv är för enkelt och smärtfritt kanske...
ähhhhh jag vet inte ens vad jag pratar om. 6 kg har jag gått upp också. jag kan inte ens ha min underkläder längre. kul va? trosorna halkar ner för röven är för stor och bh:n poppar upp av sig själv. jag kan inte annat än citera en god vän - knubbis, ska jag sticka kniven i dig knubbis. ja jag känner mig som pippis pappa i pippi på de sju haven. en knubbis är vad jag är, det var mysigt i grekland, men i sverige är det inte acceptabelt att vara knubbig. jag har nu valt att jag inte ska gå ner i vikt förrän 1 månad innan jag åker till thailand. det är sant, jag orkar inte banta. visst, går jag ner av mig själv (vilket jag inte tror ett skit på eftersom jag äter 1 chipspåse + dipp varje kväll) så funkar det, men jag bryr mig inte. jag ska fan tejpa in brösten. man ser klumpig ut med stora bröst, iaf om man har sticks som ben.



nej jag skämdes inte, men nu gör jag.