emelie

man tar alla förgivet. sin familj, sina vänner, sina arbetskamrater ja alla. man tror inte, eller man tänker aldrig på att något kan hända någon man bryr sig om eller som man älskar.

man börjar tänka när det händer. varför är det så?

jag har planerat allt, eller jag har tänkt ut hur mitt liv ska se ut. enda sedan mellanstadiet har jag tänkt ut min framtid. men man kanske inte ens får en framtid.