Innan Alicia kom
Några dagar och på dagen D så storbölade jag. Varför? Jo för jag tyckte så synd om Junia. Att det skulle komma en bebis som skulle ta nästan all min tid.
Jag grät så mycket att jag liksom hulkade som ett barn! Shit vilka känslor och jag minns hur hela magen vred sig.
Tänk att man går 9 månader och inte tänker så mycket på det, men bara dagarna innan så går det upp för en och jag kände mig otillräcklig. Lilla lilla Junia som behöver mig, som inte har något att säga till om, som bara blir storasyster över en natt och får ta det, bara sådär.
Såklart var all denna ångest som bortblåst så fort Alicia var ute.
För 6 veckor sedan så satt jag här i soffan med dessa känslor...helt ovetande att Alicia tänkte komma till oss den kommande natten.
Kommentarer
Postat av: Elin
Någonstans visste du nog att hon skulle komma den natten....tänk vilka instinkter man har som mamma! Kram på dig
Svar:
emelie
Postat av: Nina
Så kände jag oxå, tankar som hur ska jag kunna älska en till lika mycket, kommer jag hinna med osv snurrade i huvudet. Är nig ganska naturligt att känna så inför en stor förändring:) kram
Svar:
emelie
Trackback
