min graviditet

Graviditetssymtom:
i början var det ömma bröst, kände mig svullen, fick finnar (som jag aldrig annars brukar få) illamående, trött, oftare kissnödig. 

Positivt gravtest i v. :
I vecka 4.

När jag berättade för….

Mamma/Pappa:
v.6

Bästa kompisarna:
v.6

Resten:
efter v.12 och framåt.

Vår barnmorska heter:
Pia på oxbackskliniken.

Vikt vid inskrivning:
58 kg

Vikt vid förlossning:
jaaa det vet jag ju inte än!

Mat jag fastnat för:
Tomatsoppa och alla söta goda efterrätter!

Mat jag spyr av:
njaa ingen direkt, grillat kött.. kött som luktar grill, typ giros... bläääsh
 
Illamåendet började:
ungefär i v.8, men bara vid måltiderna

Och slutade:
ca v. 12-13

Första mammakläder:
har inte köpt några mamma kläder. leggins, jeansleggins och tunikor passar mig utmärkt!

Första bebisprylen:
ett par tofflor jag köpte i grekland v.12. ett påslakanset fick jag av isabel på midsommarafton =)

Första sparken:
när vi kom hem från grekland...v.20 tror jag. fast jag tror att första sparken kom tidigare men att jag inte riktigt uppfattade det som en spark. Kim kände första sparken utanpå magen typ i v.21

Kön jag tror:
jag har från början trott på en tjej. så nu står jag fast vid det.

Namn:
vi ändrar oss heeela tiden, så inget är bestämt än!

Vad har hänt med min kropp?:
massa har ju förändrats,  men utseendemässigt har alla kilon satt sig på magen.

Hur jag motionerar:
jag jobbar 9-20 resten av min lediga tid försöker jag ta det lugnt.  

Konstiga saker jag gör:
här skulle nog Kim kunna svara bättre, mitt humrör är väl llite upp och ner. kan bli lite upprörd av onödiga saker. gråter en skvätt när allt känns förjävligt. men 90% av tiden känner jag bara lycka och jag längtar såååå mycket! jag är kanske har blivit lite glömsk också... haha.

Kommentarer jag fått:
från början var väl inte kommentarerna så uppskattade. många tyckte och hade åsikter. lite chockartat kanske. men nu känns allt bra. jag får bara fina snälla kommentarer och jag känner mig trygg med mina nära o kära runt omkring som stöttar oss till 100%!

Konstiga råd jag fått:
äh alla säger så olika. jag lyssnar inte så mycket. jag funderar inte heller. jag njuter av den tiden jag har kvar...och när förlossningen kör igång så vet man hur man vill göra.
 
Värsta minne:
väntan på svaret från kub-testet.

Bästa minne:
när jag och Kim bestämde oss för att bli en familj.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0